En ny kugge i livshjulet

Hjulen har varken snurrat fort eller länge de senaste månaderna. Inte cykelhjulen iallafall. Däremot händer det roliga, omvälvande och energikrävande förändringar i det stora livshjulet. En ny liten familjemedlem är på väg och det är vi såklart otroligt glada för. Och väldigt tacksamma! Tanken på att än en gång få hålla en liten nyfödd bebis i famnen är svindlande.

Men det är också oroligt och jobbigt. Oroligt eftersom man ju så väl vet hur vanligt det är att det går fel på något sätt. Jobbigt eftersom jag förpassats in i en tjock dimma av illamående och trötthet. De första veckorna efter det positiva beskedet var entusiasmen på topp. Här skulle det tränas. Lika många timmar som vanligt, men inte riktigt lika hårt. Sakta med säkert har entusiasmen brytits ner av ett ständigt malande illamående som gör mig galen. Och samtidigt läser man om elitidrottare som tränar som vanligt in i det sista... vilken klenis man känner sig som!

Men snart, snart är jag säker på att illamående förpassas ner till sitt djäulshål och jag blir en superwoman! Jag behöver inte massor av träning, inte jättehård träning men jag behöver cykla! Jag behöver känna mig som Nellie (och hon ligger inte på soffan när solen skiner och det är barmark).