Nu vänder det!
I slutet av mars skrev jag mitt förra inlägg. Jag skulle tro att jag samma dag gjorde mitt sista cykelpass utan riktigt mycket problem efteråt. Jag började känna av foglossningsproblem ganska tidigt, men det smärtade inte under träning de första veckorna så jag nonchalerade kanske varningstecknen lite väl mycket. För fem, sex veckor sen började jag få riktigt ont från och till och de sista veckorna har smärtorna eskalerat läskigt fort. Att gå från att träna fem pass i veckan till att stundtals knappt kunna gå på bara några veckor är en omvälvande omställning, både fysiskt och mentalt. Det har varit en jobbig tid (trots att knytet i magen gör mig jättelycklig) och jag har helt enkelt inte orkat öppna datorn,än mindre skriva något.
Sedan tre dagar är jag sjukskriven på halvtid. Förutom foglossningsproblem har jag också andra problem (som är relaterade till graviditeten) som kräver vila för att läka. Hade jag kunnat äta inflammationshämmande hade det såklart varit enklare, men varken det eller smärtstillande tabletter är aktuellt. Jag ska därför under kommande veckor ta det väldigt lugnt, inte ens promenera mina morgonrundor, utan bara vila och jobba med cirkulationsfrämjande övningar. Och det känns bra. Lite stressigt på jobbet såklart, men jag hade samtidigt nått en punkt där jag i princip inte kunde göra nåt utan smärta, där Ulf fick ta i princip allt här hemma och där jag började bli orolig både för min mentala hälsa och min kropp i ett mer långsiktigt perspektiv. Så, nu känner jag mig mycket mer positiv och hoppfull. De sista tre månaderna kommer att bli jättebra! Det är sol och varmt, vår trädgård är underbar, Hjalmar är ljuvlig och vi har det jättebra! Dessutom har vi ju snart en liten bebis om allt går bra och det är värt allt.
Jobbar med min bålstabilitet och lite överkropp en stund varje dag. Jag tror att bålen är nyckeln till att så snart som möjligt efter förlossningen få en fungerande kropp igen. Och gud vad jag längtar efter det! Bortskämd som man är med att kunna röra på sig som man vill.
Sedan tre dagar är jag sjukskriven på halvtid. Förutom foglossningsproblem har jag också andra problem (som är relaterade till graviditeten) som kräver vila för att läka. Hade jag kunnat äta inflammationshämmande hade det såklart varit enklare, men varken det eller smärtstillande tabletter är aktuellt. Jag ska därför under kommande veckor ta det väldigt lugnt, inte ens promenera mina morgonrundor, utan bara vila och jobba med cirkulationsfrämjande övningar. Och det känns bra. Lite stressigt på jobbet såklart, men jag hade samtidigt nått en punkt där jag i princip inte kunde göra nåt utan smärta, där Ulf fick ta i princip allt här hemma och där jag började bli orolig både för min mentala hälsa och min kropp i ett mer långsiktigt perspektiv. Så, nu känner jag mig mycket mer positiv och hoppfull. De sista tre månaderna kommer att bli jättebra! Det är sol och varmt, vår trädgård är underbar, Hjalmar är ljuvlig och vi har det jättebra! Dessutom har vi ju snart en liten bebis om allt går bra och det är värt allt.
Jobbar med min bålstabilitet och lite överkropp en stund varje dag. Jag tror att bålen är nyckeln till att så snart som möjligt efter förlossningen få en fungerande kropp igen. Och gud vad jag längtar efter det! Bortskämd som man är med att kunna röra på sig som man vill.
Kommentarer
Skicka en kommentar