Så är man med 29:er

Idag stiftade jag bekantaskap med min nya kompis...

Trek Superfly SL 100 Elite
 
Första gången på en 29:er och det kändes bra. Vi ska göra en del justeringar, så känns det helt säkert ännu bättre. Känns skönt att ha två cyklar, värdelöst att bara ha en och vara beroende av att den är körbar hela tiden. Ännu ett stressmoment i en tillvaro som definitivt innehåller fullt tillräckligt med stress. Ibland undrar man om det är värt all stress som det medför att hinna få till träning och tävling. Som idag, när vi båda skulle träna, det skulle veckohandlas, städas och vi hade ett trädgårdsprojekt som var tvunget att fixas. Då är det inte så mycket ork kvar när maten är uppäten och disken undanplockad vid sjutiden.
 
Men, det är samtidigt cyklingen och träningen som ger energi och kraft och det är så fantastiskt roligt att vara ute på tävlingar eller långrundor i fin natur tillsammans. Det är värt det. Det måste det vara.

Kommentarer