Starkare än någonsin

Hjalmar som kör Duplotåg runt mina fötter. Signe som sitter uppbullad i sängen och hejar på. Tuggar lite på en legobit och jollrar. Idag är det hemmadag. Hjalmar är vrålförkyld och behöver kureras. Saknar vår morgontur till Nyckelpigan. Saknar frisk luft och spring i benen. Beroende av både luften och rörelsen. Räknar timmarna tills Ulf kommer hem och jag ska slå upp garagets dörrar på vid gavel och träna styrketräning innan kvällsmaten.


Innan graviditeten med Signe tränade jag styrketräning som de flesta,. Överkropp, armar, ben. Har alltid tyckt att det är kul och lite "skön" träning. Som ett myspass liksom Nu är det ett helt nödvändigt inslag i livet. Med fokus på min bålmuskulatur bygger jag långsamt upp en ny kropp. En starkare, friskare och mer hållbar kropp. Jag vill aldrig någonsin ha så ont igen som jag hade under graviditeten, inte av någon anledning. Två gånger i veckan, när Hjalmar är på dagis, tränar jag 50-60 minuter i garaget. Signe sover utanför fönstret. Av den knappa timmen ägnar jag cirka 80 procent av tiden åt ren coreträning, men också säte och armar/axelparti får sig en dust. Jag känner redan, sju månader efter förlossningen, att jag troligtvis har en starkare överkropp än jag någonsin haft innan. Men ännu har jag mycket arbete kvar innan jag är nöjd. Min magmuskeldelning har minskat, men är inte helt borta och jag behöver stärka musklerna runt ländrygg och säte ytterligare för att hålla foglossningen i schack.