Att vinna - över sig själv
Idag vann jag över mig själv och en gammal demon.
Bockeboda i Kristianstad har varit en av mina demonbanor i flera år. Det är en teknisk och krävande bana, med några specifikt kluriga ställen. Det har rent ut sagt gått skitdåligt där för mig tidigare och det har kommit att bli en skräckbana som skapat dåliga associationer och kasst självförtroende. Idag var det deltävling 2 i X-cup i just Bockeboda.
Vi åkte till Kristianstad redan igår med husvagnen och fick en toppeneftermiddag med fika och familjemys. Tyvärr var myggen stora och galet aggressiva så vi kunde inte vara ute och cykla riktigt så mycket som vi velat, men en liten runda för att kolla vissa punkter på banan blev det. Då kändes det inte bra alls. Stenmurar och dropp skapade dåliga minnen och jag kände mig lite rädd inför dagens race. Tänk om jag gör bort mig totalt, tänkte jag.
Imorse kom Gunnel och Verner i god tid före start och tog hand om barnen. Ulf och jag kunde köra banan tillsammans och plötsligt kändes det hundra procent bättre. Med hans hjälp blev till synes dösvåra passager betydligt enklare, vägval blev självklara och självförtroendet lyfte litegrann.
Hjalmars nybörjarstart blev väldigt sen, så tyvärr hann Ulf inte till start, men kunde ansluta till tävlingen hyfsat ändå. Han hamnade ganska tidigt på första varvet bakom mig (vilket han såklart inte gjort om han varit med i starten) och låg kvar där resten av tävlingen.
Jag kom iväg hyfsat, men inte superbra och visste att jag hade Sandra från vår klubb en bra bit framför mig, eftersom hon stått riktigt långt fram i starten, så jag blev riktigt förvånad när jag kom ifatt henne. Låg bakom en stund, men kände att jag fått upp bra speed så jag testade att gå om. Efter en stund passerade hon mig igen och jag bestämde mig för att ligga kvar bakom så länge som möjligt. Det gick över all förväntan i skogen och på de tekniska passagerna. Jag tyckte rent av att det var kul och bättre än så kan det ju inte bli! Sandra var lite snabbare än mig i skogen och trots att jag plockade lite på henne på mer lättkörda partier, så höll hon ifrån och kunde gå i mål tjugo sekunder före mig. Jag är otroligt nöjd med dagens race, att bli andra tjej och framförallt är jag så glad över att ha besegrat mina egna rädslor och skakat av mig ännu en demon i mitt cykelliv!
Efteråt kunde jag dessutom få ovärderlig feedback av Ulf som jag kan ta med mig till kommande tävlingar. Vi fick också ett kvitto på att vårt val att köpa husvagn för just den här typen av utflykter var rätt. Trots att eftermiddagens spöregn gjorde att det blev rätt jobbigt att packa ihop allt och komma iordning hemma, så var det guld värt att slippa den hysteriska morgonstressen som det blir när man ska iväg med två småbarn. Så mysigt med husvagnsliv dessutom!
Bockeboda i Kristianstad har varit en av mina demonbanor i flera år. Det är en teknisk och krävande bana, med några specifikt kluriga ställen. Det har rent ut sagt gått skitdåligt där för mig tidigare och det har kommit att bli en skräckbana som skapat dåliga associationer och kasst självförtroende. Idag var det deltävling 2 i X-cup i just Bockeboda.
Vi åkte till Kristianstad redan igår med husvagnen och fick en toppeneftermiddag med fika och familjemys. Tyvärr var myggen stora och galet aggressiva så vi kunde inte vara ute och cykla riktigt så mycket som vi velat, men en liten runda för att kolla vissa punkter på banan blev det. Då kändes det inte bra alls. Stenmurar och dropp skapade dåliga minnen och jag kände mig lite rädd inför dagens race. Tänk om jag gör bort mig totalt, tänkte jag.
Imorse kom Gunnel och Verner i god tid före start och tog hand om barnen. Ulf och jag kunde köra banan tillsammans och plötsligt kändes det hundra procent bättre. Med hans hjälp blev till synes dösvåra passager betydligt enklare, vägval blev självklara och självförtroendet lyfte litegrann.
Hjalmars nybörjarstart blev väldigt sen, så tyvärr hann Ulf inte till start, men kunde ansluta till tävlingen hyfsat ändå. Han hamnade ganska tidigt på första varvet bakom mig (vilket han såklart inte gjort om han varit med i starten) och låg kvar där resten av tävlingen.
Jag kom iväg hyfsat, men inte superbra och visste att jag hade Sandra från vår klubb en bra bit framför mig, eftersom hon stått riktigt långt fram i starten, så jag blev riktigt förvånad när jag kom ifatt henne. Låg bakom en stund, men kände att jag fått upp bra speed så jag testade att gå om. Efter en stund passerade hon mig igen och jag bestämde mig för att ligga kvar bakom så länge som möjligt. Det gick över all förväntan i skogen och på de tekniska passagerna. Jag tyckte rent av att det var kul och bättre än så kan det ju inte bli! Sandra var lite snabbare än mig i skogen och trots att jag plockade lite på henne på mer lättkörda partier, så höll hon ifrån och kunde gå i mål tjugo sekunder före mig. Jag är otroligt nöjd med dagens race, att bli andra tjej och framförallt är jag så glad över att ha besegrat mina egna rädslor och skakat av mig ännu en demon i mitt cykelliv!
Efteråt kunde jag dessutom få ovärderlig feedback av Ulf som jag kan ta med mig till kommande tävlingar. Vi fick också ett kvitto på att vårt val att köpa husvagn för just den här typen av utflykter var rätt. Trots att eftermiddagens spöregn gjorde att det blev rätt jobbigt att packa ihop allt och komma iordning hemma, så var det guld värt att slippa den hysteriska morgonstressen som det blir när man ska iväg med två småbarn. Så mysigt med husvagnsliv dessutom!
Kommentarer
Skicka en kommentar