Uppför och nerför i X-cup

Tre dagars förkylning och intensivt studentfirande var troligtvis den sämsta förberedelse jag nånsin haft inför en tävling. Men jag ville så gärna köra X-cup på Vallåsen idag, så det var bära eller brista och det bar. Uppför och nerför åsen, fyra gånger. Över 700 goa höjdmeter. I gassande sol och dammfylld luft. Och det var riktigt kul!

Det var en fantastisk stämning på tävlingsområdet. Massor av cyklister, barn och publik. DH-parkens sköna musik, doften av grillade lammburgare från Dönaredalen och den härliga synen av cyklist efter cyklist som forcerade spåret nerför skidbacken. Vi hade barnvakt på plats, så att Ulf (som inte körde pga förkylning) kunde vara uppe i backen och följa händelseförloppet och mana på mig.

Fick en bra start. Ingen rusning, vilket var bra för mig som var osäker på hur kroppen skulle fungera. Kunde trampa uppför åsen i ett hyfsat tempo på samtliga varv. Uppe på toppen är det ganska tuff körning även där, men kände att terrängen passade mig ganska bra. Nedförskörningen gick rätt okej. Det är ju det jag är sämst på, men tycker det är kul och vill så gärna bli bättre!!!

Att köra DH-spåret var en upplevelse i sig. Publiken var grym, trummorna i Maggans nedre del helt underbara och dessutom fick jag uppleva Kristian Vilse Jakobsson göra en helt grym omkörning och varvet efter ett långt hopp över en träbro. Så läckert och så häftigt. Knappast sådant man ser i vanliga XC-lopp...

Slutade 35:a av 213 startande. Av mina totala 75 minuter på cykeln låg jag nästan 50 minuter över tröskel, men kände trots det att jag absolut hade kontroll på kraft och energinivå. Är nöjd med dagen, även om jag tror att jag kunnat trampa lite snabbare uppför med bättre förberedelser och helt kurant kropp. Hade verkligen velat ha en lock out på styret denna dag, det hade gjort det enklare att utnyttja min heldämpade cykel fullt ut i den kuperade och extremt varierande terrängen.

Signe, Johan och Hjalmar firar Erik som tog studenten igår