Tillbaka i fokusbubblan

Efter Cykelvasan var jag som en urvriden trasa mentalt. Inte ens på ett av Sveriges finaste långlopp Snapphaneturen kunde jag ta fram nån riktig jävlar anamma... det fanns liksom inte att ta fram, trots att jag väldigt gärna ville korsa mållinjen före vissa manliga bekanta... och några dagar efter tävlingen i Hässleholm blev jag förkyld. Rejält förkyld. Det var som att all kraft rann ur mig och min kropp bara ville vila. Så det fick den.

Det har tagit mig en månad att få tillbaka den där känslan, viljan, gnistan. Hade egentligen planerat att köra ett par tävlingar under den här perioden, men helt enkelt inte känt för det. Har däremot tyckt det varit jätteskönt att träna, men också att vara hemma på helgerna och göra annat än att tävla.

Jag blev först lite frustrerad över att jag inte lyckades hålla fokus säsongen ut. Men, nu förstår jag. Ända sedan Signe föddes har jag varit så extremt fokuserad på att komma tillbaka i cykelform och just Cykelvasan var mitt stora mål  och det jag tänkte på varje dag, varje pass i garaget, i skogen, i gymmet. Såklart att jag skulle vara trött när jag gick i mål i Mora. Både fysiskt och mentalt.

Idag gick jag in i bubblan igen. Fokusbubblan alltså. Jag längtade tillbaka hela helgen. Det var dags. Än är inte målen satta för nästa år och fortfarande bedrivs träningen efter känsla, väder och dagsform. Men fokuset är annorlunda. Nu är 2014 passé. Nu är det 2015 och nya, grymma cykelupplevelser som finns i tankarna. Och på många sätt kommer det att bli väldigt annorlunda mot förra året.

Nånstans mellan Sälen och Mora...

...i mål! Här med Mats Ölund, Fredrik Åberg och Ulf.


Kommentarer