Lampdebut

Ikväll gjorde jag debut med lampa i skogen. Har sprungit med pannlampa vid enstaka tillfällen innan, men aldrig cyklat i skogen med lampa. Jag har inte varit tillräckligt motiverad tidigare år och förra vintern, när jag kanske mentalt närmade mig denna ganska långt gångna form av cykelfanatism, så var skogen häromkring stormhärjad och jag hade en bebis som ammade ofta och mycket. Då var Monarken kung. Vi får se hur det blir med det denna vinter.

Lampdebut

Hur det gick i lampans sken? Det gick bra! Novemberkvällen var varm och go (över tio grader varmt!), inget regn och knappt nån vind. Snäll debut med andra ord. Det var inte så läskigt som jag trott att vara den som alla ser, men som själv inte ser nån utanför lampans ljusområde. Och cyklingen funkade bra.

Jag körde två längre tröskelintervaller. Hade ingen press att ligga kloss på tröskel efter min förkylning, så jag kunde ta det lite lugnt. Under första intervallen kändes det ovant men det kändes desto bättre andra intervallen. Körde 1-2 minuter långsammare än i dagsljus, men det var helt okej.

Det var för övrigt superskönt att komma ut i tystnaden och den friska luften efter en intensiv dag med barnen. Utan konkurrens det bästa sättet att få tillbaka energi och tålamod.

Numera är det matsäck i skogen som gäller för den här snäckan