Tillbaka i Coldzymeträsket

Elva dagar och lika många träningstimmar senare är jag tillbaka i Coldzymeträsket.


Ficklampa fram. Japp, ljusa fläckar kan skönjas i gapet. Ingefära, citron och vatten. Gurgla Hexidin (inledningsvis fick jag nöja mig med Hallands fläder eftersom Hexidin var slut). Puffa Coldzyme.

Förmiddagens distanspass i sol på Hallandsåsen byts mot städning. Grrrr... jag som just tagit mig tillbaka till träningsdugligt skick efter värstingförkylningen. Mest  irriterande är att det nyanlända trycket i huvudet och smärre halsonda kanske eventuellt möjligtvis kan bero på en släng av alltför mycket naiv optimism som fick mig att återigen ge mig på fyraminutare på Monarken.

Efter intensiv behandling med ovanstående preparat under dagen hoppas jag nu på mirakel över natten, en dags vila imorgon och en fullständigt pigg och frisk kropp på söndag. För jag har inte tålamod till mer vila!

Men nu stryker jag de närmaste veckornas högintensiva pass i träningsupplägget. Huvudsaken är att jag kan träna igen. Faktum är att just situationer som denna, är en av de största svårigheterna med att träna så pass stor del högintensivt som jag gör. Efter sjukdom är det alltid svårt att veta hur man ska förhålla sig till träningsupplägget och de högintensiva passen på Monarken. Att träna högintensivt ute är lättare, det blir på något sätt mer självreglerande, men på Monarken är det oerhört svårt att inte pressa sig för hårt.

Tigertjej hela dagen
 
...och plötsligt är han grym på smålego... han börjar bli så stor!!!