Bästa Hunger - välkommen tillbaka

Jag gillar att vakna på morgonen med kurrande mage. Då vet jag att min mage har fått lite lugn och ro över natten (vilket den behöver) och att min energibalans är bra.

Jag älskar när kroppen skriker efter mat efter ett långt cykelpass. När energidepåerna är tömda och verkligen behöver fyllas på. Just den hungern.

Att som  idag komma in i värmen och till rykande varm Bolognese efter ett tvåtimmars pass i G2 zon i kyla och vinterskog - det är livskvalitet för mig. Och framförallt idag. Första dagen efter julmaten utan att vara "stuffed", grymt skön känsla.

Jag kan inte låta bli att alltmer ifrågasätta svenskens julmatfrossa. Den känns rejält förlegad och långt ifrån något vi mår bra av. Det är så mycket på julbordet som är gott - javisst! Men det är ju på tok för mycket. Vi sätter i oss energi för flera veckor på en enda kväll. Vi mår tjuvtjockt och får magproblem. Men vi ifrågasätter inte det. Vi bara kör på. Som om vi fortfarande var kroppsarbetande bönder och skogshuggare.

Nä, för min del blir julbordet lite grönare och lite mindre för varje jul och det tycker jag känns bra. I år gjorde jag en liten sallad på morot, palsternacka, olivolja och valnötter rostade i honung som jag tar med mig till nästa år.

Idag var förresten första passet med riktigt bra känsla i kroppen igen. Igår var det däremot en mardröm. Styrkeintervaller på Monarken. Fyra styck x fyra minuter. 70 kadens. Alltså varken många eller särskilt låg kadens. Borde inte vara sååå jobbigt... Men det var längesen det kändes så överjävligt dåligt. Det fanns liksom inget i benen. Skönt då att känna sig pigg idag.