Julen är här. Brasan sprakar, granarna glittrar och kökets alla skrymslen är fyllda med godsaker. Vi är riktiga julmänniskor och det där good enough blir väl kanske aldrig good enough när det väl kommer till kritan. Lite fix här, lite fix där... men nu har vi satt stopp. Nu blir det inte mer trix i jul. Det är bra nu. Och barnen älskar det. Hjalmar lever verkligen jul fullt ut. Det är tomtar överallt och hela tiden. Det finns inga gränser mellan verklighet och fantasi. Det är helt underbart. Och jag förstår ju, att vi måste ta vara på det, för just denna julmagi är så kortvarig. Det är också ett ansvar. Den som pratar bredvid mun, den kan dricka glögg någon annanstans. Våga inte ta tomten från min kille!
Den här julen påminner mig mer än nån annan jul om hur otroligt bra vi har det. Här och nu. Vi får fira jul tillsammans i vårt fina hus. Vi får träffa de våra, våra fantastiska föräldrar och syskonfamiljer. Vi är trygga. Vi behöver inte vara rädda eller oroliga. Vi är mätta och mår bra. Vi har kärlek, som Hjalmar säger.
Saker som hänt under året och alldeles nyligen snurrar i mitt huvud. Människor som lämnat. De som lämnats kvar. Jag hade ett gripande samtal med en vän som sörjt sitt barn i tio år. Jag läser om de som överlevde tsunamin. Detta oerhörda. Jag tänker på min släkting som för bara timmar sedan tog sitt sista andetag efter ett långt liv. Jag är fortfarande chockad efter beskedet att en av våra allra första cykelvänner gått vidare, alldeles, alldeles för tidigt. Varför?
Julen är här. Hur ska jag nog kunna uppskatta det jag har?
 |
| Hjalmar fick gå lös på en egen gran och med egna kulor... |
 |
| ...det blev en ostrukturerad, härlig färgexplosion. |
 |
| Vi satsade på bordsgran i år. Av den enkla anledningen att vi har en kaoserska i hemmet. |
 |
| Det blev fint. |
 |
| Duplolek när vi andra klär granar. |