12 februari 2015

Om min kompetens var en fastlagsbulle

Det är många som frågar mig om vad jag ska bli. Nu när jag pluggar alltså. Borde hitta på något smart standardsvar, för jag lyckas aldrig svara så att den som frågat fattar. Kanske för att jag inte själv vet svaret. Jag ska ju inte "bli" något.

Igår på föreläsningen så berättade läraren om det möjligen framtida sättet att utbilda sig. Att man inte "blir" ett specifikt yrke så som det hittills fungerat. Man formar själv sin kompetens. Många olika faktorer kan avgöra hur någons kompetens slutligen ser ut, men den kommer att vara mer eller mindre unik och det blir upp till varje person att sälja in just sin kompetens på arbetsmarknaden. Jag tycker det här är ett spännande sätt att tänka. Vi blir inte en samhällsfunktion. Vi formar oss själva och vår egen framtid. Vi tar ett aktivt ansvar.

Det är det jag gör. Om min yrkeskompetens är en slät robust bulle, så kryddar jag nu den med mandelmassa och grädde. Jag formar om den, kompletterar, utvecklar den.

Det är otroligt roligt att plugga. Idag har lyckats ta mig igenom OCH fatta en för mig klurig text om motionspsykologi. Det var rejält tillfredsställande!

Tanken på att vårens studier ska få fortsätta är så lockande. Men det är mycket som ska fungera och det är rätt tveksamt om vi fixar det. Och på jobbet händer det dessutom förändringar som kanske ger mig nya utmaningar som utvecklar och leder vidare.

Idag är barnen äntligen tillbaka på Nyckelpigan efter familjens gemensamma kräksjuka. En dags total fokus på mitt. Jag njuter. Pluggar, tränar och lagar mat till bara mig. Det är så enkelt. En del tycker nog att jag är kräsen och besvärlig. Men jag vill säga tvärtom. När jag lagar mat till mig själv tar det oftast max 15 minuter och det blir alltid gott. Idag blev det ihopplock med tema Asien.

Man tar vad man har... råris, halloumi, fänkål, paprika,
lök, ingefära, vitlök och chili. Skitgott!