11 mars 2015

Ensam tjej i klungan

I prognosen lyser solen dag efter dag och för oss hjulsnurrare råder bästa möjliga cykelväder. Och oj så värda vi är varje timme med sol! Nu cashar vi in för alla timmar i kalla garage och källare, i regn och snöslask eller ensamt pannlampsmörker.

Jag fick ett väldigt soligt distanspass idag. Men också med väldigt mycket motvind. Den första timmen genomfördes i konstant, rejäl motvind från nordost. Och jag kände mig liten ute på den öppna slätten. Skönt att komma till Hjörneredsområdet och få lite rejäla, men vindfria, motlut att trampa i. Gud vad jag älskar uppförsbackar! Jag vet inte varför. Jag bara älskar utmaningen att sakta men säkert tugga mig uppför. Det kan vara för jävligt såklart, men jag älskar det ändå.

Under dagens pass tänkte jag på våra fysiologiska förutsättningar. Hur lite jag får ut av de watt/kg som jag kan klämma fram när jag cyklar på platten med killar. I de allra flesta fall så kvittar det om jag kan prestera bättre watt/kg än min manliga cykelkollega, för så länge han kan få ut mer totalwatt i pedalerna (och det kan ju de killar som jag cyklar med) så får jag ofta vara glad om jag klarar att ligga på rulle. Ulf och jag har pratat om just detta under många träningsturer och kunnat konstarera att vi ofta ligger på ungefär samma procent av maxpuls, även om jag ligger på hjul. Ibland kan jag rulla med lättare, men så fort det blir motvind så får jag det tuffare, trots att jag alltså ligger bakom.

Det här är något som de allra flesta killar säkert förstår. Men långt ifrån alla. På långlopp ligger jag ofta som ensam tjej i killgrupper. Jag får ofta ligga på rejält för att orka följa gruppen och jag måste alltid se till att ligga hyfsat långt fram för att inte riskera att tappa gruppen i snäva kurvor eller då vi kommer in på stig. En del killar visar att de tycker att jag "snålåker". De fattar inte att jag ofta sliter järnet och kanske nästan ligger på rött. Och de verkar inte förstå att om jag går upp och drar, så kommer jag att bränna massor med extra kraft, men sannolikt ändå sänka gruppens fart. Däremot kan gruppen kanske ha nytta av mig om det kommer lite ordentligare uppförskörningar där watt/kg och syreupptag blir mer relevant och där man förvisso inte tjänar fysiologiskt på att ligga på hjul, men där man mentalt kan ha mycket att vinna på att ha ett hjul att bita fast i.

Tjej på killhjul... iförd världens fulaste brillor. Ränneslättsturen 2014.

Är mitt i en period med ganska mycket träning och väldigt mycket studier. Förra veckan och den här veckan är det mycket utecykling, men nästa vecka väntar nästan bara monarkcykling. Passar bra då jag har tenta nästa torsdag. Veckan därefter ska jag ta det lite lugnare på alla fronter. Jag längtar faktiskt lite. Och det ju så det ska vara. Då behöver man det.