Snurrande huvud, darrande kropp, spurtande puls
Söndagkväll och slutet på två riktiga fullspäckade veckor. Jag är trött. Men så jäkla nöjd. Lägger två av de tuffaste träningsveckor jag gjort, en stor svår tenta och ett examinationsarbete bakom mig.
Förra veckan massor av cykling i vårsolen - helt fantastiskt. Fyra distanspass (eller halvdistans kanske man ska kalla ett par av dem), ett tabatapass och ett bålstabilitetspass. För många cyklister är det inte en imponerande statistik, men för mig är det bra. Och jag älskar känslan i kroppen en sån här vecka!
Denna vecka har jag gjort fem effektstinna intervallpass på Monarken och ett helt grymt intervallpass i skogen. Tre bålstabilitetspass. Betydligt färre timmar, men väldigt mycket mjölksyra. (Och ganska mycket darrande kropp och illamående timmarna efter träning...)
Stundtals har det varit galet. Lämna barn, plugga, träna, äta, plugga, hämta barn, laga mat, lägga barn, plugga, plugga, plugga... Huvudet har snurrat och pulsen spurtat dygnet runt. Ulf har hjälpt mig till hundra procent, annars hade jag aldrig klarat ut både träningsprogram och tentaplugg. Och våra föräldrar har tagit barnen under några distanspass. Kärlek till dem alla!
Men nu är det gjort. Nu väntar en vecka med lättare träning, mindre plugg och (förhoppningsvis) lite lugnare dagar. Känner att jag har haft svårt att tagga ner idag, trots att vi bara varit hemma, så imorgon drar jag och barnen (som är lediga från dagis) till mina föräldrar. Tänkte ge mig ut på några timmars rekreation/teknikträning på åsen. Behöver tystnad, lugn och luft. Trampa stress och press ur kroppen.
Förra veckan massor av cykling i vårsolen - helt fantastiskt. Fyra distanspass (eller halvdistans kanske man ska kalla ett par av dem), ett tabatapass och ett bålstabilitetspass. För många cyklister är det inte en imponerande statistik, men för mig är det bra. Och jag älskar känslan i kroppen en sån här vecka!
Denna vecka har jag gjort fem effektstinna intervallpass på Monarken och ett helt grymt intervallpass i skogen. Tre bålstabilitetspass. Betydligt färre timmar, men väldigt mycket mjölksyra. (Och ganska mycket darrande kropp och illamående timmarna efter träning...)
Stundtals har det varit galet. Lämna barn, plugga, träna, äta, plugga, hämta barn, laga mat, lägga barn, plugga, plugga, plugga... Huvudet har snurrat och pulsen spurtat dygnet runt. Ulf har hjälpt mig till hundra procent, annars hade jag aldrig klarat ut både träningsprogram och tentaplugg. Och våra föräldrar har tagit barnen under några distanspass. Kärlek till dem alla!
Men nu är det gjort. Nu väntar en vecka med lättare träning, mindre plugg och (förhoppningsvis) lite lugnare dagar. Känner att jag har haft svårt att tagga ner idag, trots att vi bara varit hemma, så imorgon drar jag och barnen (som är lediga från dagis) till mina föräldrar. Tänkte ge mig ut på några timmars rekreation/teknikträning på åsen. Behöver tystnad, lugn och luft. Trampa stress och press ur kroppen.