Solen! Solen! Och lite bättre kurvtagning!
Vägen mellan min parkeringsplats och högskolan är dyster. En gammal gångväg mellan verkstäder. Ruggiga byggnader. Stängsel och skräp. Frusen tar man sig framåt, stirrande ner på den trasiga asfalten. Idag mötte jag tre okända personer. Idag tittade vi alla upp. Vi delade ett ögonblick när vi möttes, log mot varandra. Tyst sa vi till varandra: Solen lyser! Det är vår! Vi lever!
Solen gör underverk. Just därför har jag alltid tyckt att det är komplett vansinne att de allra flesta av oss är instängda på kontor eller i fabriker under dygnets allra ljusaste timmar. När det skymmer får vi åka hem. Till mörkret. Trots att solen gör oss friska och mörkret gör oss sjuka.
Min tillgång till solljus är en av anledningarna till att jag älskar min tillvaro just nu. Jag cyklar med barnen i morgonljuset, jag hämtar dem innan skymningen. Ofta kan jag förlägga träning på dagen, eftersom mina föreläsningar är på seneftermiddagar och kvällar. Det är livskvalitet!
Solen gör underverk. Just därför har jag alltid tyckt att det är komplett vansinne att de allra flesta av oss är instängda på kontor eller i fabriker under dygnets allra ljusaste timmar. När det skymmer får vi åka hem. Till mörkret. Trots att solen gör oss friska och mörkret gör oss sjuka.
Min tillgång till solljus är en av anledningarna till att jag älskar min tillvaro just nu. Jag cyklar med barnen i morgonljuset, jag hämtar dem innan skymningen. Ofta kan jag förlägga träning på dagen, eftersom mina föreläsningar är på seneftermiddagar och kvällar. Det är livskvalitet!