Solen! Solen! Och lite bättre kurvtagning!

Vägen mellan min parkeringsplats och högskolan är dyster. En gammal gångväg mellan verkstäder. Ruggiga byggnader. Stängsel och skräp. Frusen tar man sig framåt, stirrande ner på den trasiga asfalten. Idag mötte jag tre okända personer. Idag tittade vi alla upp. Vi delade ett ögonblick när vi möttes, log mot varandra. Tyst sa vi till varandra: Solen lyser! Det är vår! Vi lever!

Solen gör underverk. Just därför har jag alltid tyckt att det är komplett vansinne att de allra flesta av oss är instängda på kontor eller i fabriker under dygnets allra ljusaste timmar. När det skymmer får vi åka hem. Till mörkret. Trots att solen gör oss friska och mörkret gör oss sjuka.

Min tillgång till solljus är en av anledningarna till att jag älskar min tillvaro just nu. Jag cyklar med barnen i morgonljuset, jag hämtar dem innan skymningen. Ofta kan jag förlägga träning på dagen, eftersom mina föreläsningar är på seneftermiddagar och kvällar. Det är livskvalitet!

Lite bättre kurvtagning

Idag fick jag en helt underbar träningstur innan jag skulle iväg till högskolan. Kunde konstatera att förkylningen fortfarande gör sig påmind genom lite klena ben. Inser att allt behöver bli bättre... grusvägstramp, backkörning och tempo på stig. Men jag är nöjd med att min kurvtagning blivit lite bättre över vintern. Jag har fokuserat väldigt mycket på just det på i princip alla träningspass. Nöjd över att det gett lite resultat.

Tentan närmar sig...

Vi har nu gått in i block två av min kurs Arbetspsykologi och hälsa. Det handlar om rekrytering och kompetensbaserad personalstrategi. Otroligt intressant och lärorikt. Kursboken är mer intressant än Bicycling och Lantliv tillsammans. I min andra kurs, Motion- och hälsopsykologi, närmar sig första tentan och jag jagar fortfarande för att hinna ikapp tidplanen. Börjar bli nervös för att inte klara tentan, eftersom det blir väldigt lite utrymme för repetition.