Ur form men cykellycklig ändå

Idag har det varit ren och skär MTB-epic i skogarna runt Markaryd. Vi testade några nya stigar och herrejisses så grant det var. Jag vill bo i Hannabad!

Jag skulle egentligen kört Borlänge tour den här helgen. En superrolig tredagarstävling som jag har så fina minnen från. Men också tuffa banor och en krävande helg med husvagnsliv och långa bilkörningar med ungarna. Efter ett par träningspass i inledningen av veckan så bestämde jag mig för mitt livs första riktiga DNS. Jag är ur form. Så in i h... ur form! Och det är helt naturligt efter de senaste veckorna. Men jag måste förhålla mig till det på ett klokt sätt. Att DNS:a Borlänge är smartare än att åka dit och kanske tvingas DNF:a. Att stanna hemma och träna kändes mycket schysstare mot både kropp, själ och övriga familjen just nu.

Det är en ovan känsla att så extremt tydligt vara ur form. En nyttig erfarenhet. Jag vet att det kan vända fort om jag har tur. Exempelvis kändes det överjävligt de första milen under dagens fina tur. Men åsen i Hannabad var så bedövande vacker, stigen så galet grym och cykellyckan så total, så helt plötsligt fick jag massor av positiv energi... och då kändes det också lite lättare att trampa på. Det blev en tuff runda. Men den gav så mycket välbehövlig grön skön cykellycka! Sen var det inte fel att slappa i soffan hela eftermiddan efter Gunnels husman och rabarberpaj. Det gjorde gott.

Åsen i Hannabad, USWE
och lite bättre känsla.

USWE - no dancing monkey

Testade att köra med en enkel, liten USWE-rygga idag som kändes väldigt smidig. Inget studs och väldigt lätt att dricka. Självklart en viss belastning på ryggen, men till vissa långlopp tror jag att USWE-ryggan är ett väldigt bra val. Jag har alltid svårt att dricka tillräckligt om det går väldigt fort eller om det är mycket bök.

Signe spanar på kossorna som
flyttade ut i hagen idag.
Kosläpp på vårt sätt.