Cykla är allt - vinna är bonus
När datum för årets långlopps-SM offentliggjordes visste jag genast att mina chanser att vara i form till årets mästerskap är rätt kassa. Mitten av september... alla med dagisbarn är eller har varit förkylda efter årets bacilldelarkalas: dagis- och skolstarten. That´s Life. Självklart är långlopps-SM ändå säsongens viktigaste lopp.
Vår första höstförkylning slog till förra måndagen. Den verkade rätt blek och Ulf fick bara några dagars träningsfrånvaro. Själv var jag sådär mediumförkyld, men mina bihåleproblem gjorde sig påminda och en vecka senare är jag fortfarande inte igång. Missade Bockstensturen igår och är nu osäker på när jag kan träna ordentligt. De första dagarna tänkte jag att förkylningen kunde vara positiv, eftersom mina ben behövde vila. Men nu är det självklart så att vilan blivit för lång och formen stryker på foten. Men, jag lever fortfarande på hoppet om en SM-start och en bra tävling.
Det finns de som tränar bara för att vinna. Bara för den där mikrostunden på podiet eller pallbilden på Facebook. Jag tränar också för att vinna, eftersom det är en så grym känsla. Men främst tränar jag för att jag älskar att träna. Det blir så uppenbart en sån här vecka när jag inte kan. Utan träning blir jag fullständigt desorienterad i livet. Kroppen blir konstig, hjärnan blir oskarp. Maten blir bara hälften så god och jag saknar den friska luften i mina lungor. Dagsrutinerna blir rubbade och jag blir frustrerad. Hur är det möjligt att leva utan träning?
Hon är galen tänker du. Beroende. Eller så känner du igen dig. Och stämmer in i min kärleksförklaring till cyklingen, pulsen, mjölksyran... den underbara känslan i kroppen efter ett riktigt rejält träningspassen i friska luften.
Vår första höstförkylning slog till förra måndagen. Den verkade rätt blek och Ulf fick bara några dagars träningsfrånvaro. Själv var jag sådär mediumförkyld, men mina bihåleproblem gjorde sig påminda och en vecka senare är jag fortfarande inte igång. Missade Bockstensturen igår och är nu osäker på när jag kan träna ordentligt. De första dagarna tänkte jag att förkylningen kunde vara positiv, eftersom mina ben behövde vila. Men nu är det självklart så att vilan blivit för lång och formen stryker på foten. Men, jag lever fortfarande på hoppet om en SM-start och en bra tävling.
Cykla är allt - vinna är bara en grym känsla
Det finns de som tränar bara för att vinna. Bara för den där mikrostunden på podiet eller pallbilden på Facebook. Jag tränar också för att vinna, eftersom det är en så grym känsla. Men främst tränar jag för att jag älskar att träna. Det blir så uppenbart en sån här vecka när jag inte kan. Utan träning blir jag fullständigt desorienterad i livet. Kroppen blir konstig, hjärnan blir oskarp. Maten blir bara hälften så god och jag saknar den friska luften i mina lungor. Dagsrutinerna blir rubbade och jag blir frustrerad. Hur är det möjligt att leva utan träning?
Hon är galen tänker du. Beroende. Eller så känner du igen dig. Och stämmer in i min kärleksförklaring till cyklingen, pulsen, mjölksyran... den underbara känslan i kroppen efter ett riktigt rejält träningspassen i friska luften.
 |
| Cykelkärlek |