14 september 2015

SM-fyra och krydda på vinterträningen

Drygt två timmar över senast uppmätta tröskelpuls. Högsta uppmätta maxpuls nånsin. Började lipa av trötthet när Signe vägrade ta på en blöja ett par timmar efter målgång. Behöver jag säga att jag gjorde så gott jag kunde i Ånnaboda igår?

Trött SM-fyra


Årets SM-tävling i Maratondistans arrangerades i samband med Bergslagsloppet. Vi for upp till Ånnaboda i fredags och installerade oss på campingen precis vid tävlingscentrat. Mina föräldrar var redan på plats och på lördagen anslöt även Ulfs föräldrar. Snacka om supersupport!

Lördagen ägnades åt banrekande, förberedelser, fika och vila. Det blev en riktigt härlig höstdag - men nervös! Jag visste ju inte alls var jag hade kroppen efter min förkylning och det såg ut att vara en riktigt tuff bana. Det var dessutom min första SM-start i elit och många duktiga tjejer på startlinjen. Men jag kände mig sugen på att tävla!

Min mekaniker fixar det sista inför start


Bra backstart och spännande körning med Sandra

Starten gick i botten av Rallybacken. Startsignal och rakt uppför en skidbacke. Pang på! Jag gjorde min starkaste sträcka just där. De allra första minuterna på det drygt tre timmar långa racet. Hängde på gruppen med Jennie Stenerhag och Åsa Erlandsson upp till toppen och låg som tredje dam när vi gick ut på första loopen. Men det gick ruggigt fort tillsammans med H30/H40 åkarna och jag kunde inte följa med på grusvägarna. Blev snart ikappkörd av en klunga där Sandra Salinger ingick och kom sen att köra med Sandra under halva loppet. Vi pressade varandra rejält på stigarna och i backarna - det var riktigt kul och spännande!

Själv på den blåsiga slätten

Ulf var såklart också taggad denna SM-dag och gjorde en helhjärtad insats med langning och sekundering. Vi fick bland annat uppgifter på att Åsa släppt Jennie och att vi närmade oss henne ganska snabbt. Men efter 40 kilometer hände det som inte fick hända! På väg ut på de öppna vägarna på den blåsiga slätten klarade jag inte att accelerera tillräckligt hårt efter en vägdelning och jag tappade killen framför mig. Jag gav allt, pressade, tryckte, kämpade, men jag hade inte tillräckligt med kraft i benen. Sandra gick förbi mig och klarade att gå ikapp. Jag fortsatte kämpa som en galning. Förstod att jag höll på att förlora pallkampen precis där och då. Kom ikapp gruppen, hängde på snöret en stund, men hade mjölksyrastumma ben och tvingades att slå av farten. Kom sen att köra resterande 35 kilometer helt själv.

Det var tufft att ligga själv på de blåsiga vägarna och i de tuffa backarna. Försökte hålla fokus och tänka positivt. "Allt kan hända. Alla kan tröttna. Om jag är trött, så är även de andra trötta... Snart kommer sista backen, då kanske de andra stumnar..." Men jag insåg såklart att mina chanser att nå pallen blåste bort på slätten, när mitt slätdrag blev för klent för att gå med herråkarna.

Gick i mål som fjärde dam. Jennie Stenerhag vann klart före Åsa, som lyckades hålla undan för Sandra. Jag måste vara nöjd. Jag gjorde allt jag kunde för dagen. Men tre tjejer var starkare än mig. Det här kryddar vinterträningen. Jag vill vara med i slutstriden nästa gång det vankas mästerskap.

För resultatlistor SM XCM 2015>>

Äntligen, äntligen ser jag målet.

Mina fina supportrar väntade med
egengjord krans och kramar.