Livet mellan Vasan och SM och att toucha lite på bromsen

Älskade, underbara morgonträning

Cykelvasan har en tendens att dränera mig på energi och motivation. Så var det inte detta år. Jag kom hem och körde en superträningsvecka. Kände mig full av kraft och motivation. Gud vad jag älskar att träna mycket och hårt!

Men, i huvudet gick det bananas. Det var som att tusen saker bara snurrade och jag hann inte med...

• Signebus fyllde tre år! Party!
• Hjalmar började fritids och förskoleklass och det rådde en veckas total förvirring på grund av bristfällig information 
• Signe steppade upp till STORA gruppen, även kallad Spindlarna... Stort steg för liten tjej.
• Comeback på jobbet efter sex veckors ledighet. Det var inte tungt. Det vad astungt! Den första dagen hade jag flertalet fysiska symptom som huvudvärk, frysningar, enorm trötthet etc.

Framför mig hade jag dessutom en tävlingsplan med flera tävlingar på få veckor. Började genast planera. Barnvakt, resor, boenden, barnvakt igen... Och då kände jag som sagt att det gick bananas. Så efter en dag med ångest  tog jag beslutet att ta bort en tävling (Snapphaneturen) och att planera om säsongsavslutningen. Jag touchade bromsen lite lätt. Det är inte alltid så lätt när man vill mycket och har roligt. Men det är extremt viktigt att klara av att göra det ibland. Har jag lärt mig.

Nu är fokus först och främst på SM i Ånnaboda och på den där galna rallystartbacken. Men också på Bockstensturen nästa helg. Jag kör den 100 km långa banan för första gången. Jag har aldrig kört ett långlopp med så lång tävlingstid, så det ska bli en spännande utmaning.

Annars är det ju bara helt magiska cykeltider. Torrt i skogen, varmt, ljust. Grymt helt enkelt.

Trött cykelmamma efter nära-väggen-upplevelse

Dagens intervaller kördes här.
Det ser mycket trevligare ut än det var... hehe