Mitt i veckan - om att lyda coachen, Skoda cykelkväll och tempotrösklar uppför åsen

Hallandsåsen

I slutet av förra veckan sa jag till Ulf att det skulle bli skönt med en ny fas och lite mer och hårdare träning igen. De två senaste veckorna med tävling har inneburit lite lugnare träning. Men tji fick jag. I träningsprogrammet stod det "Detta blir en lite lugnare vecka". Självklart var det klokt. Min coach är alltid mycket klok. Till skillnad från mig. För när jag ändå inte kunde hålla mig på hemväg från jobbet i tisdags, utan försökte klämma till med två hårda tjugor, så blev det bara småhårt, eftersom benen var möra efter helgens tävlande och måndagens träning. Och småhårt är som torrt bröd. Man kan lika bra vara utan.

Motor Halland

Skoda Cykelkväll - men asfalt, inte för mig tack

Igår var jag däremot lydig och nöjde mig med rörlighetsträning och core. Har märkt att min kropp verkligen mår bra av ett par tillfällen med enkel rörlighetsträning per vecka. Slarvade veckan innan Lidingöloppet och fick jätteont i det ena knät, men det släppte efter lite rejäl stretch och övningar. På kvällen var jag träningsledig och passade på att kika inom Motor Halland och deras Skoda Cykelkväll med bland andra Glenn Magnusson. En trevlig kväll med mycket cykel- och prylsnack, men jag blev inte sugen på att rulla asfalt. Stig is da shit!

Cykelsigne och tempotrösklar uppför Hallandsåsen

Vilken dag vi vaknade upp till imorse - det är ju sommar! Känslan när jag och barnen cyklade till dagis och sen vidare till skolan i sol, värme och fågelkvitter är obeskrivlig. Jag vill stanna tiden! Det blir inte bättre! Hämtade hem Signe redan efter lunch idag eftersom vi hade tid på Barnkliniken för ett läkarbesök. Hon var så galet söt när hon trampade hem. Helt vit i ansiktet av solkräm (hon är nitisk med solskyddet), gamla avlagda Hjalmar-kläder och vilda lockar som letade sig fram under hjälmen. Vilken tjej!

Ikväll väntade veckans enda hårda träningspass (bortsett från X-cup på söndag, men det är ju tävling). Tempotrösklar uppför åsen i Båstad. Från byn och upp till Östra Varegården. De tar cirka åtta minuter och har man gjort sitt jobb väl så mår man för jävligt på toppen. Utsikten till trots. Det gick långsamt idag. Rejäl motvind. Försökte att hålla ögonen från klockan och fokusera på att få ur mig allt jag hade. Jag tror att jag lyckades ganska bra. Men det snurrade aldrig. Det gjorde det förra veckan. Men då fick jag å andra sidan avsluta den fjärde intervallen efter 30 sekunder och rulla hem. Idag hade jag ork kvar till alla fyra.

Fint är det, men jobbigt blir det



Kommentarer