Uppfylld av träning
Jag tycker det är otroligt roligt att träna just nu. Jag är liksom uppfylld av det. Jag har ingen direkt längtan efter att tävla (trots att det är över ett år sen sist), men jag tror att jag skulle kunna träna hur mycket som helst. Om jag hade haft möjligheten. Kanske bra att jag inte har det.
Oktober - en bra träningsmånad
Jag är nöjd med den träning jag kunnat genomföra den senaste månaden. Oktober, en månad när träningen brukar få ta ett steg tillbaka, blev istället ett startskott för 2019. Min skada har tillåtit mig att cykla ganska mycket och att bygga en bra grund i gymmet. På distanspassen är jag tillbaka där jag brukar vara vid den här tiden, vilket innebär att ett normalt pass är sådär 3-4 timmar långt och består av både stig och väg. Under den här månaden har smärtorna i fotleden minskat väldigt mycket och jag har haft några helt smärtfria dygn. Hjalmar sa en morgon "Mamma, skada dig inte igen."
Positivt ultraljud sex månader efter operation
För några dagar sedan gjorde jag ultraljud hos min sjukgymnast Jonas på ortopeden. Det var då sex månader efter operation och jag var lite bekymrad över blodkärl i senan och en liten bristning under det skadade området. Men ultraljudet gav positiva besked. Blodkärlen har minskat och den lilla bristningen är på väg att läka ihop. Nu ska jag fortsätta trigga läkningen med träning och tänjning, men också bibehålla balansen mellan det som utmanar positivt och det som sliter negativt. Det är inte helt lätt. En hälsena läker inte utan träning. Vadmusklerna växer inte utan väldigt mycket träning. Samtidigt är det lätt att vilja för mycket.Jag har fått nya träningsdirektiv av Jonas. Nu ska jag få in snabbhet i rörelserna och mer styrka. Lätta hoppövningar. Tåsvikt med stång. Lite läskigt. Fick lite ont efter första dagen med de nya övningarna, så jag tar det försiktigt. Jag har så sjukt stor respekt för den här skadan.
Kommentarer
Skicka en kommentar