Äntligen på stig, äntligen på träningsprogram igen

 I fredags började jag träna efter program igen. Lite pirrigt faktiskt! Jag kände mig så glad hela dagen! Det har varit mitt mål att vara redo för strukturerad träning den 1 mars. Men det är fortfarande en balansgång. Går jag på lite för hårt så kan det opererade knät bli överansträngt. Samtidigt är det tydligt att det mår bäst av belastning. Och det gör hälsenan också. Nästa mål är att vara redo för att köra träningsläger i Spanien i april.

Tio månader med två operationer och ändlöst många rehabtimmar

Det har varit en tung vinter. Jag har inte fixat att skriva här på Hjulsnurr. Många dagar har överskuggats av frustration och oro. Tio månader med två operationer och ändlöst många rehabtimmar har satt sina spår. Det tråkigaste är att det har begränsat hela vårt liv. Dagarna har blivit en väntan på bättre tider. Jag hoppas att det får flyta på nu och att vi får lite medvind, då får vi en fin vår.

Mot en stark och uthållig kropp - steg för steg

Att träna på program innebär inte att jag tränar för fullt igen.Träningen måste anpassas efter mina skador; både hälsena och knä behöver läka klart. Också måste ju övriga kroppen få en chans att vänja sig. Men, det är oerhört motiverande att det känns lite mer "på riktigt" igen. Och jag vet att varje pass jag gör, tar mig ett litet steg närmare en stark och uthållig kropp.

Det kommer såklart att ta sin tid att komma tillbaka. Men jag längtar ofantligt efter att göra det jag tycker är roligast av allt - cykla långt och hårt. Därför är jag också extremt motiverad. Och jag har tagit mig tillbaka från skador förr. Jag ska göra det igen.

Den här helgen blev det två turer ute. En hel del stig. Helt underbart. Ja, fredagens intervallpass på Monarken var faktiskt också rätt kul.

Mer Monark! Mer stig! Mer av allt!