Passa ditt kloka tips vidare, okej?

Jag har väntat på känslan av att vara klar. Färdig med 2019. Eftersom jag fick ställa in etapploppet Catalüna Bike Race, så blev det inget självklart slut på cykelsäsongen. Och jag vill gå in i återhämtningsperioden med en vilja att vila. Annars blir jag stressad.

Nu börjar det smyga sig på. Jag känner att kroppen börjar bli trött. Det finns liksom ingen fart och jag blir lätt sliten och irriterad.

Min plan är att köra strukturerad träning en vecka till. Nästa helg blir en bra punkt för året. Sen blir det lugnt resten av oktober. Det ska bli skönt. Samtidigt är det så mycket man vill göra under veckorna utan träningsfokus. Sånt som måste göras. Sånt som är roligt att göra. Det blir aldrig så lugnt som det borde bli.

Jag pratade med en klok person häromdagen. Jag beskrev hur min vardag ser ut. Han sa "du lever ett kompakt liv" och sen sa han "det är lätt att man känner sig instängd då". Jag har inte tänkt på det förut, men ja, jag har nog en känsla av instängdhet ibland. Trots all den frihet cyklingen ger, som vår livsstil ger, så är det också trångt. Allt som måste in under dygnets vakna timmar. Allt som aldrig hinns med. Allt som måste lösas de där veckorna under höstvilan.

Och ju större mina ambitioner med cyklingen blir, desto mer tid krävs. Samtidigt växer barnens behov av utrymme. Och jag vill ge dem allt de vill ha och behöver. Min cykelsatsning ska inte begränsa dem.

Jag tror det är dags för någon slags förändring.

Tänker du så här nu "men Nellie borde ju XXX" - då passar du den tanken vidare till mig, ok?
Jag älskar kloka tips!

Dom där tre -viktigast av allt