Hjulsnurr

 Office no 2. Önskar att det var no 1 och att det inte fanns några fler. Vi är redan två månader in på 2016! När jag gick ut med soporna imorse kom det en liten, svag förnimmelse om vår i luften. Ytterst opålitlig såklart (SMHI lovar faktiskt mer vinter senare i veckan), men ändå... Det närmar sig. Jag har haft en bra träningsperiod under januari och februari. Har kunnat följa min träningsplan till punkt och pricka, vilket såklart känns super. Har vid ett par tillfällen känt mig diffus och väldigt nära en förkylning, men har klarat mig undan. Vid det senaste tillfället använde jag Forevers Bee Propolis och det kändes verkligen som att någon stoppat ner ren urkraft i en liten pillerburk. En lite mer uthållig klenfis Min träning består av mer distanscykling och mer styrketräning än vid motsvarande tid förra året. Jag känner mig uthålligare, både mentalt och fysiskt, vilket jag är jättenöjd med. På gymmet känner jag mig fortfarande som en klenfis, men jag kämpar på. På Monarken

Som Hjulsnurrläsare tror jag att du har rätt bra koll på att jag och övriga familjen fallit pladask för Funäsfjällen. Fram till den här helgen hade jag bara upplevt den här delen av Härjedalen på sommaren, i samband med Fjällturen, men nu har även vinterfunäs satt outplånliga spår i mitt halländska hjärta. Vi for upp till Funäsdalen i torsdags. Packade in sömniga ungar i bilen innan gryningen. Körde genom ett slasksnömosigt Sverige. Förvantsfullt sörplade vi termoskaffe och tuggade ostmacka. Spänningen steg nånstans vid Hede där snön blev vitare och djupare och vi gång på gång fick krypa genom renflockar som slickade salt på vägen. Och så plötsligt tornade Berget majestätiskt upp sig framför oss. Vi var framme! Det tog oss bara drygt tio timmar att ta oss från ett brunt, fult sydsverige till en gnistrande, vit vintervärld. Elin, Ingar och William välkomnade oss med lasagne och grymma helgplaner. Snöscooter, skidåkning, fatbike... Å vad jag älskar den där fjällandan - det är ute

Mina ben skriker! Drog ut på ett distanspass i vintersolen i förmiddags. Dagens planerade tre timmar byttes mot morgondagens fyra - i dessa tider av sjukdomar måste man ta chansen när man får den. Fick en småbister, men ljus, torr och tyst runda på 90 km. Bra variation av stig, grus och asfalt. Runt 700 höjdmeter och en bit hyfsad motvindstramp. Insåg i Hjärnarp att tiden började rinna från mig och kände mig stressad över tanken på att de hungrigt väntade på mig (läs mat) därhemma. Fick gå på lite hårdare än planerat sista timmen och därav rejält möra ben ikväll. Jag älskar den smärtan. Tacklar förföljare med starkare psyke Det var det där med sjukdomar. Trots att jag är en halvrutinerad småbarnsmamma numera, så har jag inte upplevt nåt som detta. Folk är ju sjuka överallt, hela tiden! Hjalmar har varit hemma hela den här veckan. Signe blev sjuk, trodde vi, men bra igen. Ulf har varit diffus och halvsjuk. Och på jobbet... Var i Jönköping måndag-tisdag på möten. Folk hostade överall

Juliana Joplin kan vara den vackraste cykel jag sett. Är hon också den snabbaste och skönaste? Snart får jag veta! Med Cykelmagnetens och Shimanos hjälp får jag chansen att cykla på en perfekt utrustad Juliana Joplin. Och nu är hon på väg över Atlanten!   Här är hon! Komponenterna skiljer sig något från de som ska sitta på min beauty. Med den här cykeln hoppas jag utveckla min teknik ytterligare. Jag hoppas bli snabbare utför och på brötig stig. Jag hoppas spara kraft på de partier där jag idag slösar kraft, för att cykla snabbare uppför och på plattare partier. Jag bara dör av längtan efter att få cykla på Hallandsåsen med Julianan. Långa, sköna turer i vår. Och det finns tävlingar som jag tror att hon kommer att vara som gjord för. Jag tänker såklart på Fjällturen . X-cup på Vallåsen . Långa Lugnet . Det kommer att bli grymt kul att cykla i sommar!   Juli Furtado och världens vackraste mountainbike Juli Furtado var en ung, framgångsrik slalomåkare från Vermont