Hjulsnurr

En ledig vecka med mycket hemmatid och Hjalmarmys är snart slut och jag känner mig peppad att gå till jobbet imorrn. Har fått med mig ny energi och kraft och det känns bra! Dessutom är jag glad över att vi lagt 30 gravidveckor bakom oss! Ibland blir jag knäckt av att ha så förbaskat ont, trots att jag gör så overkligt lite för att provocera. Särskilt när jag ser att många andra gravida kan leva nästan som vanligt. Ikväll räckte det med att raka benen för att bli rejält straffad. Men, Ulf och Hjalmar och inte minst busen i min mage som sparkar ofta och mycket, gör mig glad igen. Jag försöker hålla i min morgonträning och klarar det hyfsat bra. Det är egentligen bara på jobbdagar som börjar tidigt, som det är svårt att få till det eftersom övningarna måste göras på morgonen. Jag kör ett enkelt pass som består av: Axelpress Tåhävningar Cirkulationsövningar för rygg och skuldror Knip- och bäckenbottenövningar liggande, sittande på boll, stående på alla fyra och stående upprätt i o...

28 veckor gjorda. Ännu en milstolpe nådd på vår resa, vi och vår lilla bebis. Föds den nu har den en okej chans att klara sig. Därför är vecka 28 en milstolpe som jag längtat efter. Var hos barnmorskan idag och allt såg fint ut. Mysigt att lyssna på hjärtljuden, det lilla, men ofattbart snabbslående hjärtat därinne. Tyvärr finns det inga utsikter för att mina foglossningsproblem ska minska. Så nu försöker jag låta bli att provocera, för att snabba på läkningen så mycket jag kan. De allra flesta blir fria från sina problem efter födseln, men det kan ta upp till ett halvår. Jag hoppas, hoppas på mycket kortare tid än så. Min kropp behöver röra sig! Gick idag en runda i vår fina stadspark i Laholm. En liten, liten runda som straffade sig rejält. Fick betala med soffläge och TENS-apparat i två timmar. Tur att jag var sjukledig hela dagen och hade möjlighet att vila.

Vilken urusel bloggare jag är - inläggen haglar inte ut i cyberspace direkt. Men vissa dagar finns inte tiden, andra dagar inte orken eller inspirationen. Igår var en dag då jag undrade hur jag i hela världen ska ta mig igenom nästan hela sommaren med dessa förbaskade fogar. För första gången har jag nästan lite ångest inför både sommar och semester. Tänk om jag blir sittande här hemma, utan att kunna göra något eller åka någonstans? Blir jag galen då? Men dagar som denna får mig att tro att sommaren kan bli rätt bra ändå. Idag mötte jag och Hjalmar upp Ulf och Magnus vid Rössjön vid lunchtid. De hade varit ute på distanspass medan vi fixade ihop en enkel picknick här hemma. Det blev några sköna timmar på en filt vid sjön, under ett tak av vårgröna löv. Vi käkade pastasallad, surdegsbröd och Drönare (lammkorv) samt kaffe och fikabröd. Extra fint att veta att både bröd och korv var närproducerat och det var extra gott desutom!

I slutet av mars skrev jag mitt förra inlägg. Jag skulle tro att jag samma dag gjorde mitt sista cykelpass utan riktigt mycket problem efteråt. Jag började känna av foglossningsproblem ganska tidigt, men det smärtade inte under träning de första veckorna så jag nonchalerade kanske varningstecknen lite väl mycket. För fem, sex veckor sen började jag få riktigt ont från och till och de sista veckorna har smärtorna eskalerat läskigt fort. Att gå från att träna fem pass i veckan till att stundtals knappt kunna gå på bara några veckor är en omvälvande omställning, både fysiskt och mentalt. Det har varit en jobbig tid (trots att knytet i magen gör mig jättelycklig) och jag har helt enkelt inte orkat öppna datorn,än mindre skriva något. Sedan tre dagar är jag sjukskriven på halvtid. Förutom foglossningsproblem har jag också andra problem (som är relaterade till graviditeten) som kräver vila för att läka. Hade jag kunnat äta inflammationshämmande hade det såklart varit enklare, men ...

Äntligen lite bendarr! Idag gjorde jag ett intervallpass på lunchen. Och det kom att bli mitt bästa pass hittills detta år. Det var till och med så jag kände lite shaky legs när jag klev av cykeln. Körde 4x10 minuter 5-10 slag under normal tröskel. Det sägs att man under graviditeten får en pulsförhöjning på cirka 10 slag, men jag upplever inte att jag fått det ännu, så min tröskel ligger nog fortfarande runt 160. Jag är jättenöjd med mitt pass. Den här veckan är otroligt intensiv. Har en viktig händelse på jobbet på lördag som kräver mycket förberedelser, samtidigt som både Ulf och jag ska hinna träna. Det är lätt att sätta sina träningsbehov åt sidan för andra saker och andras behov, när målen för ens träning är vaga och långt borta, samtidigt är det lika viktigt nu som annars och jag försöker verkligen stå på mig och vara fokuserad på att genomföra det jag bestämt mig för.