Hjulsnurr

MTB Race i strålande sol och nyutslagen skog. Dessutom personbästa (någonsin) på andra intervallen. Vad mer kan man begära en tisdag förmiddag? Tisdagar har kommit att bli veckans viktigaste träningsdag. Då är Hjalmar på dagis och svärmor passar Signe några timmar på förmiddagen. Det har framförallt blivit MTB Race (intervaller i tävlingsfart i skogen) dessa dagar och det har funkat otrolig bra. Tufft efteråt förvisso, då återhämtningen oftast blir ganska knapp innan Hjalmar ska hämtas hem, men i stort ett riktigt bra upplägg. Idag var planen att köra fem race och trots slitna ben kändes det riktigt bra från första tramptag. På andra intervallen satte jag pers på rundan och var på hugget. Men direkt i starten av tredje intervallen började cykeln krångla och efter intervallen fick jag snopet trampa hemåt. Väl hemma kunde jag i alla fall avrunda med ett bra corepass. Som väl var kunde Ulf fixa cykeln. Vill inte vara utan min träninsgcykel just nu!

Så urskönt att vara igång med träningen igen efter en veckas förkylning! Träningen har kommit att bli ett måste för att må bra, både fysiskt och psykiskt. Så har det förvisso alltid varit för mig, men nu, i samband med ökad träningsmängd och hårdare träning, har det blivit allt tydligare och mer påträngande. Tyvärr har Ulf dragit på sig ännu en rejäl förkylning, vilket är riktigt tråkigt med tanke på att han haft flera kraftiga och långdragna förkylningar de senaste månaderna. Det känns alltmer angeläget att ta ännu ett steg i vår strävan efter en sund livsstil. I maj kommer vi att testa upplägget att äta kött max en gång vecka och grönsaker, rotsaker, bönor/linser och fisk för övrigt. Försöker hålla nere på vetebaserade produkter, men vi utesluter inte det. Helgen var riktigt bra med sol och värme. Lördagen ägnades åt hemmafix i massor och söndagen var en riktig "Ulf och Nellie-dag". På morgonen åkte vi till Vallåsen, där det arrangerades en stor orienteringstävling. Ulf sk

För ungefär åtta veckor sedan var jag på Aktivitus för ett uppföljningstest med syfte att checka av mina värden halvvägs genom det program som jag började träna efter runt nyår. Nu är det bara ett par veckor kvar på programmet och idag var det dags för ett nytt test som ska ligga till grund för nästa 16-veckors upplägg. Med en väldigt färsk förkylning i bagaget och en hel vecka utan träning, hade jag inga stora förväntningar inför dagens test. Kände mig dessutom lite loj i både kroppen och knoppen när jag satt på testcykeln, men det gjorde uppenbarligen inget. För när testet var gjort kunde jag nästan inte tro vad testledaren redovisade... min syreupptagningsförmåga har ökat med cirka 10 procent de senaste åtta veckorna och jag har nu nått den nivå jag satt som mål för året! Det känns såklart otroligt roligt och skönt att få en sådan återkoppling och att få svart på vitt att den typ av träning som jag gör efter vägledning av Aktivitus, men framförallt trixandet med barnvakter och s

Idag har vi firat Ulfs födelsedag på lugnast möjliga sätt på grund av förkylningsläget. Han fick en mysig frukost, lyxlunch med rödvin (!) och rabarberpaj till eftermiddagskaffet, så jag tror han är ganska nöjd trots allt. Erik och Johan kom hit till fikat och Hjalmar fick busa av sig i trädgården med sina stora idoler. Signe är betydligt bättre, men äter fortfarande dåligt och är tjock i halsen. Jag har ont i halsen, men är helt okej för övrigt. Något jag inte varit med om tidigare. Kanske är det Coldzyme och vår nya kost som håller en förkylning i schack i min kropp. Men det är väldigt irriterande att inte kunna träna! Jag har ju haft så bra kontinuitet i ett antal veckor och nu är vi ju faktiskt i tävlingssäsong, så det känns riktigt frustrerande. Dessutom närmar sig mitt nästa maxtest på Aktivitus och då vill jag såklart få möjlighet att prestera mitt bästa för att få kvitto på att all träning jag gjort faktiskt gett resultat. Jag hoppas så att halsen är bättre imorgon! För övrigt

Näpp, det blev ingen tävlingscomeback för mig. Men det blev en jättebra cykeldag för Hjalmar och Ulf. Den yngre av de två var mycket entusiastisk och cyklade barnracet tillsammans med kusin Tilde och pappa. Efteråt förkunnade han stolt till alla och en var att han vann (vilket kanske inte var riktigt sant). men han vann såklart på så vis att han tyckte det var jättekul. Ulf gjorde en helt okej tävling, trots vurpa. Jag tycker hans ka vara nöjd med tanke på förkylningssituationen här hemma. Jag och Signe har trots allt haft en mysig påskafton på hemmaplan. Hon har sovit ganska mycket och jag har passat på att trädgårdsarbeta i vårvämen. Riktigt skönt. Fick mig en go kopp kaffe i solen. Inte dumt alls. Min hals är fortfarande skum, så det hade definitivt varit riktigt dumt att cykla idag. Men kul hade det varit. Tur att det snart är X-cup igen!

Imorrn är det dags för tävlingspremiär! Det är över ett och ett halvt år sedan senaste tävlingen för mig, så det känns nästan lite overkligt. Tyvärr är förberedelserna ungefär lika overkligt dåliga. Signe är sjuk. Troligtvis är det Hjalmar förkylning som brutit ut på henne nu, ett bra tag efter att han var dålig. Två stökiga nätter utan mycket sömn har vi haft och sannolikt blir inte denna natt bättre. I eftermiddag har hon varit så pass krasslig att vi är tveksamma om att ens köra till tävlingen imorgon. Själv har jag förmodligen också en liten släng av förkylningsbaciller, men det blir liksom inget av det. Känner lite i halsen, men har normal puls och helt okej för övrigt. Jättesvårt att veta om det är smart eller inte att cykla imorgon. Det har i princip varit omöjligt att fokusera på att tävla när Signe varit sån här och när jag själv dessutom känner viss tveksamhet. Tråkigt, vi har ju verkligen sett fram emot att börja köra tävlingar igen! Och imorrn ska det dessutom blir stråland

Från att ha haft massor med energi och känt mig stark blev jag plötsligt trött och orkeslös över en dag. Vad hände egentligen? Är det immunförsvaret som jobbar för att hålla alla barnbaciller stången, är det den väldigt bristfälliga maten efter gårdagens lugna landsvägstur eller är det den allmänna vårstressen som tar min kraft? Jag skulle så gärna vilja veta. Har haft lite förkylningskänningar idag och försökt ta det lite lugnt. Hoppas att det går över under natten så att resten av påskhelgen blir frisk och pigg. Har hunnit träffa både gamla kompisar och min mormor de senaste dagarna och det har varit så mysigt. Det är ju inte man tar sig tiden, men det är desto trevligare när det sker.

Påskvecka och sol och hyfsade temperaturer utlovade - så härligt! Ulf är ledig och vi ser framför oss massor av hemmafix, fina träningsmöjligheter och tävlingspremiär på påskafton! Första X-cup går av stapeln på Hovdala och det ska bli fantastiskt kul. Men nervöst! Kommer att träna lite mindre och lite lättare den här veckan efter några ganska träningsintensiva veckor. Förra veckan blev en riktigt bra träningsvecka som avslutades med ett fint MTB-pass på åsen tillsammans med Magnus igår eftermiddag. Känner en stor skillnad i kroppen jämfört med för några veckor sedan och det är såklart jättehärligt. Har lite mer kraft att trampa till med och har betydligt mer ork i uppförsbackarna. Däremot har jag fortfarande mycket att jobba med på plattkörning, tex grusvägar. Där känner jag mig ganska kraftlös fortfarande. Men det är några månader kvar till mina målsättningar rent prestationsmässigt ska uppfyllas, så det finns tid att jobba med. Nu ska jag fixa lunch till mina fina killar och lill

Bjäre och Hallandsås x många gånger i eftermiddag. Två timmar och 800 höjdmeter. Möra ben. Middag på bordet efter hemkomst. Nöjd och glad mamma efter ett par dagar med mycket gnäll och tandagnissel (Hjalmar sjuk och Signe får just nu två nya tänder).

Hjalmar som kör Duplotåg runt mina fötter. Signe som sitter uppbullad i sängen och hejar på. Tuggar lite på en legobit och jollrar. Idag är det hemmadag. Hjalmar är vrålförkyld och behöver kureras. Saknar vår morgontur till Nyckelpigan. Saknar frisk luft och spring i benen. Beroende av både luften och rörelsen. Räknar timmarna tills Ulf kommer hem och jag ska slå upp garagets dörrar på vid gavel och träna styrketräning innan kvällsmaten. Innan graviditeten med Signe tränade jag styrketräning som de flesta,. Överkropp, armar, ben. Har alltid tyckt att det är kul och lite "skön" träning. Som ett myspass liksom Nu är det ett helt nödvändigt inslag i livet. Med fokus på min bålmuskulatur bygger jag långsamt upp en ny kropp. En starkare, friskare och mer hållbar kropp. Jag vill aldrig någonsin ha så ont igen som jag hade under graviditeten, inte av någon anledning. Två gånger i veckan, när Hjalmar är på dagis, tränar jag 50-60 minuter i garaget. Signe sover utanför fönstret. Av

Efter ännu en husvagnshelg är vi tillbaka i hjulsnurret igen. Barn, träning, jobb och hemarbete... 1000 måsten trillade över oss som om vi varit förrymda och tillbaka igen. Men, så är det ju för de allra flesta, så det är bara att gilla läget och så gott man kan. Försöka ha en rimlig ambitionsnivå, vilket vi inte är mästare på. Och försöka att fokusera på det viktigaste för dagen. Att hinna blogga är kanske inte det mest prioriterade veckor som denna. Men, samtidigt nyttigt eftersom man tvingas reflektera över dagarna som gått. Hjalmar har varit grym på sin lilla cykel på väg till dagis. Tjutande cyklat genom vattenpölarna och övat både svängar och balanskörning så att mitt hjärta nästan stannar. Signe är sötast i hela världen, trots att hennes tredje tand är på väg och hon är rejält gnällig. Ulf sköter sig som min personliga cykelskötare och har ikväll tvättat min Trek efter ett galet blött och smutsigt intervallpass i Skummeslövsskogen under förmiddagen. Själv är jag dönöjd med tre

I min träningsstatistik står det just nu 100 h total träningstid 2014! Vilket perfekt sätt att avrunda det första kvartalet och ta ett skutt in i nästa och mot nya mål med träningen och strävan mot ett mer hälsosamt liv. Det här är några av de mål och/eller förändringar som vi klarat att göra här hemma: Vi äter väldigt mycket mer grönsaker och fisk och väldigt mycket mindre kött. Vi har helt vegetariska rätter flera gånger i veckan. Vi äter också soppa minst en gång i veckan. Vi äter nästan bara hembakade godsaker och bara på helgen (bortsett från mörk choklad 86% som vi mumsar i massor). Suget efter godis och glass är i princip borta.  Jag har nästan lyckats följa Aktivitus träningsprogram till punkt och pricka sedan 1  januari. Detta tack vare barnvaktshjälp från föräldrar och svärföräldrar och ett ohämmat engagemang från min sambo. Framöver fortsätter vi prioritera rörelse, frisk luft och god och sund mat för hela familjen. Det känns som att vår husvagn kommer att göra det enk