Inlägg

Visar inlägg från februari, 2014

Läckra skorpor, döbakt bröd och TÅLAMOD

Bakdag. 100 läckra små kardemummaskorpor, perfekta till kaffet. En plåt halvjäst och ganska torrt långpannebröd (det perfekta innantävlingbrödet, vanligtvis dögott). Två styck surdegsrågbröd som verkar totalt döbakta men som kanske, kanske mognat i bakhandduken och är ätbara imorgon. Ja, så mycket energi och så dåligt resultat. GRRRR. Nu ger jag eventuellt upp mina försök att baka surdeg. Jag har inte kraft och tid att misslyckas! Det är lite så det känns på cykeln också. Jag har inte tid och ork och tålamod att misslyckas! Mitt skitpass igår satt i huvudet hela dagen. Kände mig fortsatt sliten under dagen, men dagens intervallpass, också det ett tröskelpass på 2x20 minuter, blev riktigt bra och jag känner mig mer nöjd igen. Men, jag känner att min kropp fortfarande har lång väg kvar innan den orkar de krävande långloppen som väntar i sommar. Åååh, jag vill vara redo nu!

Att överleva och vara belåten

De senaste dagarna har varit energikrävande - eller så är det jag som varit ovanligt energilös - och orken har bara precis räckt till det viktigaste. Lämna och hämta på dagis, amma, laga mat, tvätta, söva, träna... jag tror varje dag att jag även ska hinna något på "att göra listan", men jag gör det sällan. Till min frustration!   Har påbörjat en treveckors period med lite tuffare träning än innan. Har två intervallpass kvar denna vecka, sen är första veckan gjord. Det är pass som sliter, det känner jag. Särskilt när det är svårt att få till återhämtning och vila. Tidigare ikväll körde jag ett riktigt vidrigt pass på Monarken och mådde så dåligt så jag började undra vad i hela världen jag håller på med. Men nu mår jag bättre och kan snart krypa ner i sängen, mycket belåten med att ha gjort både ett rejält styrkepass i garaget på förmiddagen och ett vidrigt Monarkpass (och överlevt) på kvällen.

Fantastisk frittata

Att vara föräldraledig skapar utrymme för förändring och nytänkande. Man får en paus i ekorrhjulet och hinner tänka. Under den här föräldraledigheten tänker jag på träning, mat och framtiden. Den här veckan har jag en lugn vecka i mitt träningsprogram som är uppbyggt i perioder. Förra "lugna veckan" sammanföll med en rejäl förkylning, så detta är första gången jag verkligen får uppleva periodisering. Jag har tränat betydligt mindre än vanliga veckor och det har skapat utrymme åt mitt matintresse. Idag har jag exempelvis bakat mitt första riktiga surdegsbröd på egen grund. Det blev okej, men jag tyckte nog att arbetsinsatsen/tiden inte riktigt stod i relation till resultatet. Har flera recept på jästbröd som jag tycker är betydligt effektivare. Men, grunden lever i kylen och nästa vecka testar jag ett nytt recept. Idag har jag också gjort mitt livs första frittata och jag är fast. Så sanslöst enkelt och så otroligt bra sätt att ta hand om överblivna grönsaker, bortglömda rotsa

Efterlängtad morgonträning

Sedan Signe föddes har jag hittills inte lyckats få till det här med träning innan frukost. Men idag lyckades jag och det var fantastiskt! Jag har tidigare kört gymträning innan jobbet, dels för att det är tidseffektivt och dels för att det ger en fin start på dagen. Den känsla jag får i kroppen är så skön och biter sig ofta kvar och ger en go nöjdhet ända till kvällen. Dessutom upplever jag att det ger energi, kanske inte alltid fysiskt ifall jag tränat lite hårdare, utan framförallt mentalt. Vilket såklart ger positiv effekt på jobbet. Idag ammade jag Signe vid sex. Matade henne riktigt mätt och go. Passande nog vaknade Hjalmar strax därefter och vi kunde smyga ner och låta Ulf och Signe sova vidare. För ovanlighetens skull var det jag som kokade välling, satte på kaffe och hämtade tidningen, för att sedan ge mig ut i morgonmörkret för att träna. Det brukar vara ombytta roller och det kändes bra att kunna ge Ulf lite morgonlyx som omväxling. Körde mitt vanliga gympass, vilket framf

Vår förändringsresa

Idag läste jag ett väldigt intressant blogginlägg på http://www.dragonmother.se/  som handlar om precis de frågor som ofta snurrar i mitt huvud: hur skapar vi en hållbar livsstil? Hållbar för våra kroppar, våra sinnen och vår omgivning. Ulf och jag har påbörjat en förändringsresa. Här på hjulsnurr har jag hittills mest skrivit om hur vi ökat både kvalitet och mängd på vår träning och hur träningen har kommit att prägla vår vardag alltmer. Men vi är också mitt uppe i en förändringsresa som väldigt mycket handlar om vad vi äter. Att skapa en sund och hälsosam mathållning som vi trivs med och som vi vill leva med i många år framöver. Att hitta nyckeln till denna livsstil är ett av mina stora mål det här året och vi har absolut kommit en bit framåt. Börjat minska köttkonsumtionen, öka grönsaksintaget, äta mer säsongsbetonat och så vidare. Det är en förändringsresa som måste ta tid. Idag hade jag ett riktigt lyxpass på gymmet, eftersom Ulfs föräldrar var här och passade barnen (Hjalmar har

Förbättrad tröskelwatt och VO2MAX

Inombordsdarrar efter dagens otroliga OS stafettguld till Sveriges damer och den helt otroliga insatsen av Charlotte Kalla. Så brutalt! Men darrar också efter de sju intervaller jag gjorde för en stund sedan och som fick mig att må rätt illa - precis som man ska av just denna typ av intervaller som är ganska extrema. Var sliten redan innan intervallpasset, men gav mig attan på att genomföra passet enligt Mattias program. Och det gick! Sliten är jag också efter gårdagens test på Aktivitus. Det blev en lång dag och vi stupade i säng redan strax efter nio, fullständigt slut. Men det blev en riktigt bra dag. Jag fick kvitto på att den träning jag hittills gjort efter graviditeten och inte minst efter nyår då jag började köra efter Aktivitus program har gjort stor nytta. Jag har höjt min tröskelwatt och har förbättrat min syreupptagningsförmåga med mer än 15 procent. Bara sex månader efter Signes födelse och med begränsad träningstid. Det känns otroligt inspirerande och kul. Det är naturlig

Bättre mamma med träning

Vilken förskola vi har! Klockan tjugo i åtta ringde förskolechefen och berättade att kräksjukan kommit och att hon hört att jag bett personalen informera om influensor och epidemier i antågande. Jag höll såklart Hjalmar hemma och det blev en helt annan dag än planerat. Vi inledde med att Hjalmar fick "träna", sen fick Signe "träna" i babygymmet och sist fick en nöjd mamma hela fyrtio minuter coreträning medan barnen snällt underhöll sig med tågbanor, gosedjur, babytuggsaker och fika. Mitt corepass blev riktigt bra och jag funderar nu starkt på att köra det vid fler tillfällen, eftersom det är så enkelt och effektivt att göra det hemma istället för på gymmet. Därefter såg vi fantastiska, urstarka Charlotte ta ännu ett OS-silver. Den tjejen är så imponerande och verkligen en förebild! I eftermiddag har Hjalmar fått åka till mormor och morfar, eftersom vi beger oss norrut för test på Aktivitus imorgon. Har inte haft någon jättebra känsla i kroppen idag, men igår

Reflektioner om Emil, passion och resultat

Ikväll känner jag för Emil Jönsson. Ingen kunde vara mer värd en OS-medalj än honom, också får han sin medalj på detta sätt. Vilket antiklimax! De flesta av oss kan nog inte ens föreställa oss hur han kämpat för att nå dagens OS final och för att få kliva upp på pallen. Också blir det så här! Idrotten är sällan helt rättvis, så är det ju, men idag var den dråplig och lite sorglig. Idag har jag också reflekterat över hur jag själv, och mitt sätt att leva, har förändrats på några år. Idrott har alltid varit mitt främsta intresse. Först fotboll och sedan cykling. Men aldrig har jag levt idrott så som vi gör nu. Och detta gör vi med två små barn och två tonåringar i familjen. Varför gjorde jag inte det när jag var tjugo eller tjugofem, när jag hade all tid i världen, när förpliktelserna var få och möjligheterna oändliga? Visst är det intressant? Nu, när jag har en liten bebis och en väldigt intensiv treåring att hinna och orka med, bara måste jag leva och andas träning. Vårt intresse fö

Värkande ben

Idag är vi effektiva till tusen... matlagning, biltvätt, OS-skidor och intervallcykling... ooops, vad det går! Benen värker, men vi kör på. Ibland undrar man ju vad i hela världen man håller på med. Men kul är det och det är en underbar känsla när båda har fått träna och mår bra av det. Idag körde jag en 20 minuters tröskelintervall och två Tababator. Väldigt jobbigt och jag är väldigt nöjd med att jag lyckades pressa mig rejält idag. Har haft lite svårt för det på ett par pass tidigare i veckan. Nu väntar bus med kusinerna och mormor och morfar. A Hjalmar moment.

Högintensivt och effektivt

Två helt vanliga dagar i hemmalivet. Tvätta, amma, diska, fixa mat, amma, träna och greja med barnen. Två helt vanliga dagar men med helt olika känsla. Igår fanns det oändligt med energi. Två träningspass avverkades och jag kände att jag kunde vara föräldraledig för evigt. Idag vaknade jag med känslan av att ha ammat hela natten. Självklart hade jag inte gjort det, men tillräckligt många gånger för att känna en tydlig sömnbrist när jag och Signe smög ner till killarna, som redan var uppe, strax efter halv sju. Och om det är nåt jag inte tål, så är det sömnbrist! Bestämde mig för att låta Hjalmar vara hemma efter tre tuffa dagar och tidiga morgnar. Trodde att han skulle vara sliten och i behov av vila. Oj vad jag bedrog mig. Har haft ett konstant "mamma" i mitt öra hela dagen och hastat mellan hjalmarlek, hjalmarhjälp, hjalmartrots, amning och städning (för jag hade såklart den urdumma ambitionen att städa idag, för att slippa till helgen) ända tills Ulf kom hem och tog hand o

Distanspass i vintersol

Idag var svärmor Gunnel här på förmiddagen för att ta hand om Signe ett par timmar. Jag lämnade Hjalmar på Nyckelpigan, åkte hem och ammade och stack sedan ut på ett härligt distanspass i vintersolen. Jag känner att just distanspassen är det vi har svårast att få till på grund av både tid- och familjeförhållandena och på grund av väder och vind. Våra stigar blåste fullständigt sönder under senhöstens stormar, så vi måste ut på vägarna för distanscykling. Vilket innebär att man är mer utsatt för skitväder och halka. Men med Gunnels insatser varje tisdag förmiddag blir det lite enklare att få till det framöver. Idag cyklade jag i knappt två timmar på småkuperad landsväg. Efter 90 minuter tog jag fullständigt slut rent muskulärt runt höft, säte och nedre rygg, det vill säga de muskler som försvagades mest i samband med graviditeten. Det blir väldigt tydligt att dessa muskler behöver tränas upp, både uthållighetsmässigt och i form av ren styrka. Jag känner också rent generellt i hela krop

Gymförmiddagar

Mina och Signes förmiddagar på gymmet är riktigt bra. Tyvärr träffar jag aldrig på andra mammor med småbarn där, vilket är synd. Så länge bebisarna är små och inte rör sig så mycket, tycker jag det är perfekt att träna tillsammans. På förmiddagarna är det ganska lite folk och den träning som pågår oftast ganska lugn. Det känns som en tillräckligt trygg miljö för ett litet barn att vistas i. I varje fall på mitt gym. Jag kör nu betydligt "hårdare" än för bara ett par månader sedan. Undviker alltför tuff belastning i form av ryck och stötar, eftersom jag känner mig osäker på hur fogen klarar det, men kan annars köra på hyfsat. Har delat upp mitt pass i två delar, så att jag kan ha Signe liggande på två ställen i gymmet och alltid väldigt nära mig. Första delen är mer intensiv och fokuserar på ben och överkropp. Andra delen av passet fokuserar mest på säte och bål. Allt som allt är vi inne på gymmet i en timme och sen avslutar vi med amning i omklädningsrummet. Oftast somnar

En fin 35-årsdag

Så är man då 35 - hur obegripligt är inte det? Jag kan inte förstå hur fort livet springer fram. Och ändå, när jag ser i backspegeln, så har det ju hänt så otroligt mycket de senaste åren, så det klart att det måste synas i siffrorna. Men för mig är egentligen ålder utan betydelse. Jag vet så många, så unga, som för mig är så gamla, försoffade och ointressanta. Det som betyder nåt är ju vad vi gör här och nu, hur vi lever och vilka val vi gör. Och jag upplever att det liv som vi lever, håller oss unga på många sätt. Alla håller säkert inte med mig. Dagen igår firades med en mysig frukost, presenter, blommor, hemmamys, härlig snölek för Hjalmar och cykling i garaget för både mig och Ulf. En dag utan stress, vilket var det absolut viktigaste för mig. PÅ kvällen kom föräldrar och svärföräldrar på middag och en smarrig semla till kaffet. Har länge längtat efter denna dag, då jag skulle frossa i semla och After eight. Den hembakade semlan var fin, men efter att ha dragit ner radikalt på t