Hjulsnurr

Imorrn börjar jag träna på program igen. Jag vet att mina ben kommer att vara svaga och min puls kommer att vara hög. Jag kommer inte att vara snabb om vi säger så. Men min cyckellycka kommer att vara lika stor som solen i SMHI´s prognos inför måndagen. För att inte bli knäckt när sanningen om min fysiska status piskar mig i ansiktet imorrn, så måste jag boosta mig lite genom att tänka på tre höjdpunkter från sommaren som gick. Så här var det faktiskt för bara några månader sedan! Jag var stark, uthållig och jag hade brutalt kul!  Borlänge tour. Tre dagar, tre tuffa race. Borlänge tour. Ledartröja. Touretta. Skitkul.  Fjällturen. Den klättringen. Den känslan. Den naturupplevelsen.  Marathon SM i Alingsås - överjävligt varmt och tufft. Jag klarade det.  

Just idag är en riktigt bra dag. En sån dag som man vill konservera, dubblera, kopiera. Jag var på dagspa i Torekov med min mamma. Badade bubblande varm utomhuspool i vintersolen, åt en läcker salladsbuffé och vegetarisk lasagne följt av frukt och kaffe, fick helkroppsmassage och shottade slutligen fänkåls- och spenatsmoothie snaskandes på en hembakad nötbar till eftermiddagskaffet. Och hela tiden, egentid med mamsen... prata om ditten och datten och bara vara. Det händer inte ofta längre. Att man hinner prata så där ordentligt. Att man kan äta lunch och dricka kaffe i lugn och ro och bara njuta. Så lyxigt! Och välbehövligt tror jag. För oss båda. Vi är så lika, min mamma och jag. Vi vill mycket och kör hårt. Då kan en dag på spa vara guld värd. När jag kom hem till mina älsklingar väntade fredagsmys med fortsatt innerväggsbyggnation och legobygg. En bra dag som gav den extra energi jag så väl behövde. Nu vänder det!

Livsmedelverket går i dagarna ut med ett förslag till nya kostråd där man också understryker vikten av fysisk aktivitet och energibalans. På flera punkter tycker jag att Livsmedelsverkets förslag är klokt och påminner om den kost som vi nu lever efter och som vi upplever är så mycket hälsosammare än den traditionella, svenska husmanskosten. Exempelvis äter vi betydligt mindre kött, mer fisk, mer grönsaker, rotfrukter och baljväxter samt antiinflammatoriska grönsaker och kryddor. Vi har också dragit ner radikalt på vitt mjöl och tillsatt socker. Däremot tycker jag att det är tråkigt att Livsmedelverket håller fast vid sina lättprodukter i form av magra mejeriprodukter och smörgåsfett. Vi äter äkta mat, det vill säga riktigt smör och vanlig fil och yoghurt, vilket jag absolut tror är rätt. Men, såklart handlar allt om balans, även vad gäller äkta mat. Livsmedelsverkets förslag till råd om Bra matvanor – i korthet • Ät lagom mycket. • Rör på dig minst 30 min varje dag. Ta pauser i sti

Jag gillar min vardag. Idag fick jag äntligen lite vanlig vardag igen efter veckor av sjukdom. Jag och barnen julstädade på förmiddagen och på eftermiddagen var vi i stan för att få fason på Hjalmars långhåriga kalufs. När Ulf kom hem kunde jag för första gången på evigheter gå ut i garaget och cykla. Att det sen bara rörde sig om ynka 40 minuter på rysligt låg watt men relativt hög puls är underordnat - det är så här det ska vara! När jag kom in igen stod maten på bordet och smakade galet gott. Älskade vardag! Under flera timmar denna dag var alla i familjen alltså friska. Tyvärr verkar Hjalmar vara på väg att bli sjuk. La sig tidigt med diffusa symptom. Stackars Lilleman, hoppas hoppas det bara rör sig om trötthet. Nu vill vi vara krya och glada allesammans!

Min kropp är jag. Och ändå inte. Ibland är det som att vi är två olika, min kropp och jag. Som när kroppen inte är i form. Då tvingas jag lyssna in den, kuva mig. Då blir den min begränsande faktor. Jag kan bara försöka vara snäll mot den. Jag är inte så bra på det. Jag är faktiskt riktigt dålig på det. Jag vill så mycket. Ibland känns det som att jag ska spricka. Så har det varit den här hösten. Jag vill så otroligt mycket så jag nästan blir galen. Jag vill cykla. Hårt. Långt. Mycket. Ofta. För jag tycker det är så vansinnigt roligt. För att jag älskar känslan av att vara stark och uthållig. För att jag förmodligen är totalt endorfinberoende. Kanske är det just det som är min största akilleshäl. Den där endorfinstyrda galna rösten i mitt huvud som vill så otroligt mycket! Och som har så svårt för att låta sig begränsas av den där kroppen. Jag börjar tro att min största utmaning den här vintern är inte att cykla mest och hårdast, utan klokast. Idag kände jag mig för första gången

En önskelista får vara hur lång och hur galen som helst, eller hur? Om inte ett papper rymmer alla önskningar, så förlänger vi med ett till och ett till och... nånstans i vintermörkret måste vi bara få freaka ut och drömma oss bort! Så här kommer min. Håll i skägget, tomtefar! Di2 Shimano XTR Di2 Min gröna älskling skulle bli ännu läckrare med Shimanos nya elektriska växelsystem Di2 och jag skulle få ännu skönare turer. Det elektriska växelsystemet reglerar själv när det exempelvis är dags att byta mellan litet och stort hjul fram. Det kan dessutom vara avgörande i tävlingssammanhang, eftersom jag har en tendens att göra felväxlingar när adrenalin och hjärta pumpar riktigt rejält och stresspåslaget är stort. Mer om Di2 >> Sydafrika in my dreams iRideafrica - March 2015 Singletrack tour Jag vill, vill, vill till Sydafrika och cykla mountainbike i mars! "This cycling holiday ensures that you will ride the best mtb trails from Cape Town all the way up to the b

Vecka 42-43 hade jag en riktigt rejäl förkylning (som jag ju berättat/tjatat om). Den satt i halsen och i bihålorna. Ingen feber.  Därefter har jag under tre veckors tid pendlat mellan att vara frisk, halvfrisk och halvsjuk. Jag har tränat på, men inte alls enligt program och betydligt lugnare än annars. Nästan bara lågintensiva pass. Anledningen till att jag fortsatt träna trots att jag inte varit hundra är att jag mått som bäst under och direkt efter träningen. Det har varit mycket underligt. Mina symptom har varit ett stundtals rejält tryck i huvudet och en diffus känsla i halsen. Inga känningar under träning mer än en något förhöjd puls (vilket ju är vanligt efter förkylning). Jag har varit hos doktorn som kollat halsen - ingen halsfluss. Han uteslöt också bihåleinflammation. Igår besökte jag återigen doktorn efter att ha kört ett riktigt bra pass i söndags, men återigen känt mig sjuklig dagen efter. Tryck i huvudet, trött, diffus i halsen. Han tyckte det var ett lite udda fall m

Världens mjukaste kind trycker sig mot min. En uppfodrande liten röst tränger igenom den väldigt sköna sömnen " mamma, mamma, mamma". Jag öppnar ögonen. Det är mörkt. Tyst. Det känns tidigt i kroppen. Jag tittar på klockan. 05.54. Hej söndag! Hon är femton månader. På femton dagar har hon gått från lamm till lejon. Hon är plötsligt överallt. Planlöst vandrar hon runt i huset. Rota i en låda. Plastpåsar! He he! Sprida lite plastburkar. Springa lite i soffan. Har jag tur kan hon stanna till på samma punkt och leka i några minuter. Då gäller det att passa på. Diskmaskinen är alltid prioritet. Den vill man inte ha hjälp att varken fylla eller tömma. Dålig skärpa? Objektet har något svårt att hålla sig still... Underbara älskade skitjobbiga lilla tös. Du får mig att smälta varje, varje dag. Jag älskar att vara mamma. Men jag älskar också pulsen i skogen och den förlamande tröttheten efter ett grymt bra träningspass. Vissa dagar är det svårförenligt. Andra dagar är man

Jag har aldrig tidigare varit med om en lurigare, elakare och svårtydd förkylning än den som gjort sig hemmastad i vårt hem i höst. En månad är vi uppe i nu. Ena dagen friska och pigga, nästa dag värkande halsar och tryck i bihålorna. Har förstått att fler familjer på vår förskola har samma situation. Trots Hjalmars tre år i förskolan har jag faktiskt inte upplevt något liknande innan. Ulf åkte dit igen i måndags. Jag hade lite känningar i början av helgen, men kunde göra ett första träningspass igår och ett till idag. Två halvdistanspass med blicken lika mycket på pulsklockan som på stigen. Livrädd att köra på för hårt. Och efter passet dönervös för att bli dålig igen. Idag körde jag längs med kusten ut till Kattvik. Tog mig tid att stanna några gånger för att föreviga min upplevelse. Det blev en fin hösttur. Underbar luft. Och vet ni vad, jag såg säl i vattnet utanför Båstad! Inte ofta man gör det under ett MTB-pass.  På väg söderut - mot Hemmeslöv  Fotostopp för a

Jag har blivit skitdålig på att läsa böcker. Jag har inte tålamodet längre. Men ibland dyker det upp böcker som väcker mitt intresse. Exempelvis den här boken som fångade min blick på ICA (av alla ställen) och som åkte med ner i matkassen. " Hälsa på recept " är skriven av Anders Hansen, överläkare i psykiatri, och Carl Johan Sundberg, legitimerad läkare och professor i fysiologi. Jag upplever att den fakta de presenterar och den källhänvisning de gör är trovärdig. Ändå kan jag, som trots allt redan är maximalt övertygad om förträffligheten med att vara fysiskt aktiv, ibland tänka "kan det verkligen vara sant?". Den fakta de presenterar om fördelarna med att vara fysiskt aktiv är helt enkelt fantastisk. Som att... För varje halvtimme du är fysiskt aktiv förlängs ditt liv med mellan två och fem TIMMAR. Raska promenader skyddar mot vanliga sjukdomar som demens, alzheimer och Parkinson. Din livsstil förändrar dina gener - och dessa förändringar kan gå i arv i

Elva dagar och lika många träningstimmar senare är jag tillbaka i Coldzymeträsket. Ficklampa fram. Japp, ljusa fläckar kan skönjas i gapet. Ingefära, citron och vatten. Gurgla Hexidin (inledningsvis fick jag nöja mig med Hallands fläder eftersom Hexidin var slut). Puffa Coldzyme. Förmiddagens distanspass i sol på Hallandsåsen byts mot städning. Grrrr... jag som just tagit mig tillbaka till träningsdugligt skick efter värstingförkylningen. Mest  irriterande är att det nyanlända trycket i huvudet och smärre halsonda kanske eventuellt möjligtvis kan bero på en släng av alltför mycket naiv optimism som fick mig att återigen ge mig på fyraminutare på Monarken. Efter intensiv behandling med ovanstående preparat under dagen hoppas jag nu på mirakel över natten, en dags vila imorgon och en fullständigt pigg och frisk kropp på söndag. För jag har inte tålamod till mer vila! Men nu stryker jag de närmaste veckornas högintensiva pass i träningsupplägget. Huvudsaken är att jag kan trän

Ikväll gjorde jag debut med lampa i skogen. Har sprungit med pannlampa vid enstaka tillfällen innan, men aldrig cyklat i skogen med lampa. Jag har inte varit tillräckligt motiverad tidigare år och förra vintern, när jag kanske mentalt närmade mig denna ganska långt gångna form av cykelfanatism, så var skogen häromkring stormhärjad och jag hade en bebis som ammade ofta och mycket. Då var Monarken kung. Vi får se hur det blir med det denna vinter. Lampdebut Hur det gick i lampans sken? Det gick bra! Novemberkvällen var varm och go (över tio grader varmt!), inget regn och knappt nån vind. Snäll debut med andra ord. Det var inte så läskigt som jag trott att vara den som alla ser, men som själv inte ser nån utanför lampans ljusområde. Och cyklingen funkade bra. Jag körde två längre tröskelintervaller. Hade ingen press att ligga kloss på tröskel efter min förkylning, så jag kunde ta det lite lugnt. Under första intervallen kändes det ovant men det kändes desto bättre andra intervall