Hjulsnurr

Om jag hade varit arbetsgivare och i rekryteringstagen hade jag letat efter en småbarnsmamma (eller en pappa). Shit, vad bra man blir på att fokusera, prioritera och leverera när man ska hålla hjulet snurrande i en småbarnsfamilj! Jag försöker tänka så här för att få mitt hjul att snurra utan för många punkor: Fokusera Det finns så mycket man vill göra, hinna, orka. Det är så lite som blir gjort, hinns och orkas med. Att försöka fokusera på det som ger mest är en ren överlevnadsstrategi med småbarn i huset. Vi väljer exempelvis bort shopping, restaurangbesök och en del annat för att orka och hinna träna. Viktigast först Man är förlorad om man låter det viktigaste vänta. Prioritera och planera, för att säkert hinna med det som är viktigast (även om det är tråkigast). Påbörja och avsluta Påbörja inte något du inte kan avsluta snabbt och snart. Man vet aldrig hur mycket tid man får för att slutföra något. Exempelvis samlar jag max tre högar när jag krattar löv. Samlar jag fler kansk

Igår for Ulf, jag och de små till Göteborg för mitt maxtest på Aktivitus och besök hos Ulfs bror med familj. Så här dagen efter är jag allra mest tacksam för att jag har en sambo som ställer upp för mig i alla väder - det blev ju lite segt för honom och Hjalmar igår med all väntan. Men jag är också nöjd över mitt testresultat, som var lite bättre än jag trott. Självklart är jag långt ifrån det resultat jag gjorde på testet för ett år sedan - allt annat är såklart en omöjlighet. Men, gårdagens resultat sa ändå att den träning jag hittills gjort under hösten har gjort nytta och att jag med rätt träning kan  ta mig tillbaka till en hyfsad nivå. Jag fick en bra konsultation av Mattias på Aktivitus. Vi pratade bland annat om restresultatet i sig, vad som är viktigt i min träning framöver och hur mina förutsättningar ser ut. Jag känner mig än mer motiverad och inspirerad att träna så bra jag bara kan efter gårdagen och jag längtar verkligen efter mitt träningsupplägg som kommer om ett par

Idag var det girl power på gymmet. Nästan bara damer - också Signe förstås. Så glad man blir av att träna med denna underbara lilla filur. Och det verkar som att inte bara jag, utan också de flesta andra som tränar smittas av hennes pigga leende. Vad gör det att man får amma efter två av tre set?   Jag kör fortfarande efter Olga Rönnbergs upplägg, men från och med nästa vecka kommer jag alltmer att utforma träningspassen efter eget huvud. Jag känner att kroppen är redo för lite mer utmananade övningar, men jag kommer att ta stöd av hennes upplägg som ju är specialgjort för nyblivna mammor.

Två dagar kvar till maxtest på Aktivitus och jag körde mitt första, och mycket lätta, cykelpass på en vecka ikväll. Känner en viss nervositet inför testet. Det är så länge sedan jag ansträngde mig till max på en cykel och nu har jag dessutom en lindrig halsinfektion med mig i bagaget... det känns lite obekvämt helt enkelt. Ska man köra så hårt man bara kan, så vill man känna sig väl förberedd. Men jag vet också att det egentligen inte är något att vara nervös för. Jag har gjort det flera gånger förut och jag har varit risigt tränad vid ett par tillfällen innan. Bland annat efter min knäskada. Sen är det en annan aspekt och det är min självkänsla. Känner mig inte "bekväm" i min kropp ännu. Jag har insett att den där magen biter sig fast betydligt envisare än jag trodde den skulle göra. Troligtvis för att det är andra barnet. Men jag behöver kanske också öka min coreträning som nu endast sker tre gånger per vecka. Förmodligen behöver jag köra mer eller mindre coreträning varj

I helgen hade vi välkomstmiddag för Signe. Hjortkött och rotfruktsgratäng stod på menyn, samt kantarellstubbar till förrätt och äppelpaj till efterrätt. Det är inte ofta man bjuder hela släkten på trerätters och visst är det mycket jobb, men också väldigt roligt. Bjudningen blev lyckad på alla sätt och ett fint minne för livet. När det blir lite mycket så säger ofta min hals ifrån. Den blir irriterad helt enkelt och jag tvingas dra ner på tempot eller/och avstå träning helt enkelt. Så även denna gång. Jag har därför inte vågat träna på några dagar. Jag känner direkt otillfredsställelse och abstinens. Maten smakar inte lika gott, sömnen blir lidande och tålamodet blir lite sämre. Nu hoppas jag att kunna träna cykel igen imorgon tisdag och onsdag, styrka på torsdag och sen vara fit for fight på fredag då jag ska testa mig på Aktivitus i Göteborg. Om några veckor kan jag se fram emot ett rykande färskt träningsupplägg för kommande fyra månader.

Igår stod wattmätaren högre än någon gång sedan Signe föddes och idag stod vågen lägre än på väldigt många månader. Både träning och strävan efter att äta och leva hälsosamt ger konkreta resultat och det är så grymt skönt! Idag är jag inspirerad, glad och nöjd! Dessutom har jag en finfin förmiddag med muffins- och brödbak tillsammans med Hjalmar. I eftermiddag kommer mormor och passar busarna medan jag ska storhandla. Så jag har dessutom en mysig kopp kaffe med min mamma att se fram emot efter handlingen. Vilken härlig dag!

I lördags var vi på en supertrevlig 40-års fest. Fina vännen Ida bjöd på champagneprovning och en grym buffé. Barnfritt såklart, men vi hade dispens, så Signe var med. Jag fick såklart amma en del av kvällen, men lagom till maten så somnade snäckan och sov snällt ända till hemfärd. Kände mig rätt malplacerad där jag tassade runt på sock och i amningslinne och en tunika med x antal år på nacken (men amningsvänlig), men det gjorde inget. Det var riktigt kul att få en glimt av livet efter amningstöcknet och massor av vuxenprat. Annars är det lite småslitit just nu. Förbereder för en välkomstmiddag för Signe med släkten på lördag. Trerätters och så fint vi förmår. Det är tydligt att det inte finns så värst mycket marginal i vårt livspussel. Att få ihop den vanliga vardagen med festförberedelser kräver minutiös planering och en del hjälp från föräldrarna. Men det är det värt. Det ska bli jättekul att få fira Signe med de närmaste.   Tolv veckor gammal har Signe utvecklat att fantas

Livet med småbarn är så oförutsägbart. Den ena dagen är aldrig den andra lik och även om planering är A och O för att få vardagen att fungera, så kan man aldrig egentligen förutsäga eller fullt ut planera hur en dag ska bli. Idag har det varit en dag när allt bara funkat. Inga sammanbrott och gråtattacker, inget ändlöst ammande och inga bajskatastrofer. Ren och skär lyx! Att hinna träna som småbarnsmamma Jag hör ofta att det är omöjligt att hinna träna när man har barn. Jag kan absolut förstå att många har tufft att få tiden att gå ihop. Alla har olika förutsättningar, men jag tror ändå att om man bara vill så kan de allra flesta få till någon form av träning. För mig är träning grunden för hela mitt välbefinnande och därför självklart att prioritera. Idag hann jag med två träningspass. Det känns jäkligt bra! Så här såg min dag ut: 6.20 Amma 6.30 Hela familjen är vaken! Dags för frukost, tidning och välling! 7.00 Börjar fixa och trixa. Blöjbyten, påklädning, disk och tvätt. F

Idag har jag varit ett jagat villebråd - eller storvilt kanske? Signe har varit konstant missnöjd, hungrig eller bara väldigt sällskapssjuk och Hjalmar leksugen och intensiv. Att göra dessa två små nöjda samtidigt är såklart en omöjlighet och att därtill få nåt gjort här hemma... jagad är det enda ord som verkligen beskriver min sinnesstämning denna dag. Jag tror faktiskt inte att jag ens gått på toa själv nån gång under dagen. Så skönt det var när Ulf kommit hem och tagit de små fåglarna under sin vingar, att försvinna ut i garaget och få 73 minuter helt för mig själv. Huvudvärken försvann direkt och jag blev som en ny människa. Körde fyra intervaller á 10 minuter och avslutade med två lite tyngre 4-minuters intervaller. Strax under min gissade mjölksyratröskel och mer än 10 watt högre än ett snarlikt pass för en vecka sedan. Härlig känsla! Efter passet väntade grillade haricot verts och ugnsbakad lax. Mumma. Självklart ammade jag Signe samtidigt som jag åt. Den här dagen är en så

Söndagkväll och snart slut på en jättefin helg. Vi har fått så mycket gjort här hemma, men också hunnit med att både träna, tävla (Ulf i orientering), fika hos Magnus och äta gott. Jag kan nöjt konstatera att jag avverkat elva cykelpass och fyra styrketräningspass de senaste fjorton dagarna. Jag har också höjt mina wattsiffror på Monarken, jag känner mig starkare i benen och snart passar allt i garderoben igen. Trots att jag har haft ett rejält skov av min gräsliga IBS (Irritable Bowel Syndrome - en av världens vanligaste sjukdomar), vilket såklart påverkar mig negativt, har jag alltså kunnat träna på bra, viket gör mig stolt och stärkt! Jag tränar fortfarande bara korta pass, 60-80 minuter, men kör oftast intervallpass, vilket ger hyfsad kvalitet på de flesta passen. Det känns verkligen som att jag kommit igång med cyklingen på riktigt igen och det är jätteskönt. Annars är det en period med mycket "fixande" just nu. Miljoner saker som ska ordnas och grejas med. Men vi ko

Ännu en intensiv dag går mot sitt slut och jag tycker att det har blivit en  rätt mysigt liten rutin att avrunda med en summering här på Hjulsnurr. Vem skriver jag för? Jag vet inte. Mig själv kanske. Andra tränande mammor hoppas jag, men jag tror inte ni är så många (om ens några). Det spelar inte så stor roll. Alla är välkomna. Idag kom svärfar Verner med sin Järnhäst. Denna kraftmaskin som jag hört så mycket om, men aldrig sett. Det blev en spännande förmiddag för Hjalmar och en härlig trädgårdsjobbarstund för oss andra. Vi fick mycket gjort och nu är det minsann finare i trädgården än innan stormen. Nu kan det bli vinter hos oss.   Eftermiddagen fylldes av fix och träning. Har hittills fått till fyra pass på Monarken den här veckan och börjar känna mig "monarkvan" igen. Körde 15-minuters intervaller idag och kunde som vanligt konstatera att ingen träning är så tidseffektiv som den på Monarken. Alltid jobbigt. Alltid schyssta värden just eftersom det är så jobb